Hägerland reagerar på mitt inlägg i debatten om man kan anse att det finns en trovärdighet i bibeltexter utifrån ett, i detta fall, medicinskt perspektiv (Jesu död på korset).
Jag lämnar medicinen och naturvetenskapen och kommenterar den historisk-kritiska bibelforskningen som kan uttryckas på många sätt (som också Hägerland hävdar), till exempel att man
plockar ner en text i mindre delar/enstaka ord och hävdar att det finns ett ursprungsdokument som ingen har sett (Wellhausen);
utgår från att bibeltexter definitionsmässigt är vandringssägner, myter och legender;
omtolkar texten så att man ser på den utifrån ett "vetenskapligt" perspektiv". Det kan vara att Jesus inte hade en pre-existens, Jesus har aldrig dött (han var skendöd) och det har aldrig varit en uppståndelse (Schleiermacher och Bultman);
hävdar att en text har en trovärdighet enbart om den kan bekräftas av utombibliska källor.
I den naturvetenskapliga och medicinska forskningen baseras slutsatser på en hypotes, följt av ett experiment, dubbelblinda försök (inga inblandade ska kunna påverka resultatet), utvärdering och analys, manus som anonymt kritiseras av två till tre internationella kolleger och redaktion följt av publicering (om man passerar alla steg).
Först när flera av varandra oberoende publikationer visar på samma resultat börjar man att diskutera om man har funnit något nytt. Endast delar av detta kan appliceras på historiska händelser som av uppenbara skäl inte kan upprepas.
Om man med den historisk-kritiska bibelsynen som grund till exempel hävdar att det inte finns belagt att Aron blev den första översteprästen och att det därmed är osannolikt att han skulle ha varit början till linjen av överstepräster. Då kan man hävda att detta är en legend eller vandringssägen.
Om man med modern dna-teknik testar denna hypotes så kommer man fram till att översteprästsläkterna genetiskt har varit skilda från övriga hebréer och har en gemensam förfader cirka 106 generationer tillbaka i tiden, vilket råkar vara kusligt nära tiden för Aron.
Med detta som bakgrund kan man lämna den historisk-kritiska bibelforskningen åt sidan i denna fråga, oavsett vad man anser i frågan, och på goda grunder anta att Moseböckerna har en stor trovärdighet. På samma sätt som man hanterar bevis från en brottsplats.
Det jag egentligen vill säga är att bibeltexterna, som är den första sammanhållna historieboken, har en stor trovärdighet utifrån faktorer som att man fokuserar på människors brister och svagheter, inte minst avseende alla ledargestalter. Den egyptiska historien (som ett jämförande exempel) består av lösryckta fragment.
Den består av en lång rad berättelser om att alla är bäst och har vunnit alla slag och att alla faraonerna är gudar. Den utgör en systematisk historieförfalskning och har därmed låg trovärdighet.
