14 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Se inte jämställdhet i svartvitt


Anders Monemar ställer tre frågor till mig i Dagen den 17 november, eftersom jag förespråkar att föräldraförsäkringen bör vara helt och hållet upp till föräldrarna själva att dela upp.

Är det att ta ansvar som pappa att överlåta barnuppfostran till mamman?

Är det att ta ansvar att inte vara delaktig i barnets första år?

Vilken frihet och vilket ansvar talar vi egentligen om?

Svaret på de två första frågorna är: nej!

I grunden tror jag att det som skiljer mig och Anders Monemar åt när det gäller familjepolitik är att han lyfter frågorna ur ett individualistiskt perspektiv. Medan jag ser frågorna utifrån den tanken att familjen är en enhet där makarna fattar ömsesidiga beslut, som då inte alltid stämmer överrens med den svartvita bild på jämställdhet som bland andra "PIFF" har.

Det jag menar är att jämställdhet inte är så enkelt att avgöra som att enbart se på fördelningen av föräldraförsäkringen. Ett jämställt förhållande är för mig och min fru att alla beslut vi tar ska vi båda vara överrens om. Borde inte alla vara nöjda här? Vem är förtryckt? Vem har inte samma möjligheter och rättigheter som den andra?


När jag läser frågorna som Anders Monemar ställer får det mig att fundera - vad är det att ha barn? Tanken på att vi talar om ett och samma hem och att det finns ett liv före och efter kontorstid, verkar inte finnas där för Anders Monemar. Eller tanken på nätter, helger, hemmiljön, atmosfär, regler, förebilder, ja, listan kan göras lång vad det gäller uppfostran av barn. Istället har man snöat in sig i resonemanget att den som inte nyttjar föräldraförsäkringen har avsagt sig ansvaret helt. Den är inte ens delaktig i barnets första år. Det är en lustig slutsats.


Nej, låt familjepolitik vara just politik för familjen. Någon kanske invänder och säger att min fru blir ju beroende av min lön. Ja, så är det. Jag är också beroende av den. Jag är även beroende av min fru, som är mamma till mina barn. Mina barn är beroende av både deras mamma och pappa. Vad är äktenskap och familj om man inte är beroende? Det är naturligtvis inte bra i de fall då skilsmässa inträffar och ena parten står utan ekonomiskt beskydd. Eller att flera år borta från arbetsmarknaden gör att det är svårt att komma tillbaka.

Men lägg då lite krut på dessa politiska utmaningar istället för att vara så inrutad och strama åt valfriheten för familjen.

Fler artiklar från Debatt