I Dagen 18 februari hävdar Lennart Molin, tillförordnad generalsekreterare för Sveriges kristna råd, att något har gått snett när det gäller sjukförsäkringsreglerna och barnfattigdomen.
Verkligheten är att antalet sjukskrivna har halverats sedan 2006. Från 200 000 till 100 000 och antalet förtidspensionerade har minskat med närmare 100 000. Frågan som måste ställas är vilken politik som leder till att fler kommer i arbete och egen försörjning. Är det en bidragslinje eller arbetslinje?
Vid olika besök och i samtal kan jag också höra enskilda framföra kritik. Det de känner och upplever är viktigt att ta på största allvar. Därför sker också en kontinuerlig reformering.
Utöver sysselsättningsskapande åtgärder har regeringen satsat på familjepolitiska åtgärder som höjningen av flerbarnstillägget i barnbidraget samt höjningen av särskilt bidrag inom bostadsbidraget från 2012. Ingen vill väl på fullt allvar gå tillbaka till den tid när arbetslöshet och boende i glesbygd gav rätt till försörjning via sjukförsäkringen? Det är rimligen inte eftersträvansvärt att ha ett växande antal förtidspensionärer? Barnfattigdom har inget med sjukförsäkringsreformen att göra. Däremot har arbetslöshet det, vilket understryker vikten av en politik där arbete lönar sig.
Jag förstår att det finns oro när det handlar om övergången från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. De delar som inte fått avsedda konsekvenser för enskilda skall åtgärdas. Detta har också regeringen varit väldigt tydlig med. Det är mot denna bakgrund en översyn sker som beräknas vara klar under våren.
Andra saker som nämnts är att den som blir sjuk möts av absurda tidsgränser och att man utgår ifrån en teoretisk arbetsförmåga, även för den som är mycket svårt sjuk. I själva verket finns det i den nuvarande sjukförsäkringen ett starkt skydd för svårt sjuka.
För den som har en allvarlig sjukdom i form av till exempel tumörsjukdomar, psykiska sjukdomar, svåra tvångssyndrom, kronisk njursvikt, svår hjärtsvikt eller hiv/aids utgår sjukpenning vilket ger 80 procent av inkomsten under obegränsad tid.Den som vårdas på sjukhus eller saknar verklighetsuppfattning kan nu få utbetald sjukpenning längre än 2,5 år, vilket tidigare varit den bortre gränsen. Personer som får sjukpenning och väntar på operation eller deltar i rehabilitering behöver inte få arbetsförmågan prövad mot den reguljära arbetsmarknaden efter sex månader.
Det finns med andra ord inget som tyder på att stora grupper har gått över till försörjningsstöd. De stora delarna i sjukförsäkringsreformen ligger fast eftersom det i grunden är en bra reform. Samtidigt pågår en översyn som kommer att leda till vissa justeringar. Den är både döv och blind som inte kan höra och se att enskilda kan ha problem och svårigheter. Komplexa system kräver också att man vågar förändra och reformera ifall effekterna inte blir de tänkta. Det viktiga är emellertid att prioritera rätt framför snabbt.
Låt inte ett viktigt diakonalt arbete förvandlas till kampanjverksamhet. Att vara högljudd är inte nödvändigtvis samma sak som att vara relevant.