Jag är uppväxt med baptistisk doptradition och har väl aldrig tvekat om att Bibeln tydligast talar för den. Symboliken är påfallande klar: den gamla människan dör från onådens rike, begravs och uppstår till det nya livet i nådens rike.
Många av mina barndöpta trossyskon har dock i decennier levt ett minst lika fullödigt aktivt och andligt liv som jag. Jag har därför med tiden blivit ödmjukare och försiktigare i mina åsikter i dopfrågan.
Olika dopsyn kan aldrig motivera en betydligt allvarligare och mer obiblisk splittring. Det känns därför angeläget att från de "tvärsäkra" få svar på några frågor som jag för några år sedan ställde i Dagen, men aldrig fick några svar på.
Nu ser jag alltså fram mot några enkla och raka svar.
1) Anser vi att våra aktiva och barndöpta trossyskon är "riktigt" frälsta?
2) Platsar inte alla frälsta som medlemmar i en Guds församling?
3) Om "omdop" är ett måste för medlemskap, blir inte det bara en "medlemsintagningsceremoni"?
4) Om det inte är det, vad är det för gammalt liv som ska begravas och vad är det för nytt liv de ska uppstå till?
Det finns faktiskt bibelord som inte ens nämner dopet i samband med att "bli räddad": "Men/ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad." (Apg 2:21, Rom 10:13)