I min artikel (9 november) ville jag väcka uppmärksamhet på vad som håller på att hända i LP-verksamhetens ideella riksverksamhet (LP-riks). Genom det beslut som ska fattas på den extra stämman för medlemsförsamlingarna 23 november kommer flera församlingar som bedriver LP-arbete att indirekt uteslutas och andra församlingar än samfundsanslutna pingstförsamlingar förvägras medlemskap.
Samarbetsavtal med LP-riks och medlemskap i LP-riks är inte samma sak, det borde ordförande Salomonsson och direktor Wikström vara väl medvetna om. Man kan till exempel inte väljas in i styrelsen för LP-riks.
Förgäves har jag i genmälet sökt efter någon öppning till samförstånd med det enda svar som ges är hänvisningar till interna formella beslutsprocesser. Ett viktigt beslut som påverkar flera medlemsförsamlingar reduceras till "justering" utan analys av konsekvenserna.
Bekymrar det inte att församlingar som bedriver ett aktivt lokalt LP-arbete, som till exempel pingstförsamlingarna i Tollarp/Kristianstad samt Skänninge och EFK-församlingen i Vimmerby, indirekt utesluts ur LP-riks? Är det inte ett bekymmer att församlingar som bedriver ett aktivt lokalt LP-arbete förvägras medlemskap och ett formellt inflytande? Isolationism är inte vad LP-verksamheten och Pingst behöver. Det är djupt oroande att ordföranden och direktorn den 23 november tycks föredra att "hugga barnet mitt itu".
