09 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Trauman bakom svag ekonomi

Barndomstrauman är en ledande orsak till hälsoläget, socialt välbefinnande och ekonomin i en nation. Artikelförfattarna vill därför rikta fokus på alla de unga som lever med dolda övergrepp som inte anmäls.


Måndagen den 21 november anordnar regeringen en särskild upprättelseceremoni i Stockholms stadshus för personer som under sin barndom utsatts för övergrepp eller försummelse i den sociala barnavården mellan 1920-1980. I upprättelsen ingår också ekonomiskt ersättning.

Från början av 1980-talet har det gjorts stora samhälleliga insatser för att få bukt med övergrepp och vanvård av barn och unga. Då kom förbättrade lagar inom socialtjänsten, som till exempel. LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). Vård enligt LVU innefattar bland annat placering på HVB-hem (hem för vård eller boende), särskilda ungdomshem eller familjehem.


I dag är cirka 20 000 barn omhändertagna i vårt land. Tillsynen av dessa verksamheter har skärpts liksom den unges rättigheter.  Men utanför dessa omhändertaganden lever många i vårt samhälle med dolda övergrepp och trauman som inte anmäls men som får allvarliga och ofta livslånga konsekvenser. Den psykiska ohälsan ökar trots det moderna samhällets alla attribut.

I genomsnitt vårdas 1300 barn per år i åldrarna 0-17 på sjukhus för "avsiktligt självdestruktiv handling". Det är en ökning jämfört med 2000-talets första hälft. Våra kroppar är en återspegling av hur samhället mår! I dag mår många dåligt, både vuxna och barn. Vuxna bland annat därför att de inte mådde bra som barn. De grundläggande behoven vi alla har av att bli sedda, respekterade och bekräftade har inte och blir inte tillfredställda på det sätt som skapar hälsa.

En person med erfarenhet av att inte ha fått växa upp med sina föräldrar och som for oerhört illa på grund av gränsöverskridanden, svarade nyligen på frågan vad som var det värsta? "Jo, tystnaden från alla var det som tog hårdast. Tystnaden från skolsyster som såg märkena på ryggen från slagen, tystnaden från alla vuxna som såg och förstod men som inte gjorde någonting". En annan person svarade: "Det var ingen som talade direkt till mig!"


Det är inte längre tillåtet enligt lag att vara tyst. Den som arbetar i en myndighet som berör barn och unga eller i sitt yrke kommer i kontakt med barn eller unga ska genast anmäla till socialnämnden om han eller hon misstänker att ett barn eller ung person far illa eller riskerar att fara illa. Samma skyldighet gäller också den som arbetar inom privat verksamhet som berör barn och unga samt personal i vård och omsorg. Också alla vi andra som finns runt barn och vuxna måste våga se och våga vara medmänniska.


Det finns kunskap om hur negativa barndomsupplevelser senare i livet påverkar hur individer fungerar i sociala sammanhang, deras välbefinnande, hälsorisker, sjukdomar och död. Sedan 1995 har ACE-studien (Adverse Childhood Event study) rörande trauman i barndomen genomförts i USA. Studien omfattar 17000 deltagare, och visar att barndomstrauma har ett starkt statistiskt samband med en mångfald somatiska sjukdomar och död i förtid, alltså inte enbart psykisk sjukdom. Den visar också att barndoms-trauman är mycket vanliga men för det mesta oupptäckta.

Enligt studien finns det tre vanliga dörrar som gör det möjligt att stänga till dörren för barndomens trauma: droger, alkohol och rökning. Slutsatsen i ACE- studien är att barndoms-trauman är den ledande orsaken till hälsoläget och socialt välbefinnande samt ekonomin i nationen.


Studien väcker fyra frågor ur ett medicinskt, samhällsekonomiskt och allmänmänskligt perspektiv:

1) Hur kan vi undvika samarbete runt hälsofrågor relaterade till barndomstrauma när vi vet vad lidandet kostar och betyder för samhället och den enskilda individen?

2) Varför låter vi tystnaden fortfarande få ta så stor plats?

3) Har vi rätt att förfasa oss och peka finger åt andra när vi alla vuxna är ansvariga för det som sker i samhället?

4) Finns det nya vägar till samarbete som vi inte vågar se och ta?


Nu förstärks skolhälsovården genom ett flerårigt statligt stöd till fler anställda i elevhälsan. Det vi framför allt kan göra ytterligare är att på alla sätt skapa möjligheter för barn att få växa upp i goda miljöer. Och med goda miljöer avses inte i första hand ekonomiskt överflöd utan värme, kärlek och goda förebilder. Familjen, skolan, den ideella sektorn, alla behövs och alla har en viktig roll i att skapa trygghet runt barn och unga. Det är ur ett samhällsekonomiskt perspektiv långt billigare att satsa på att förebygga barns och ungdomars hälsa jämfört med att reparera de skador som vuxna kan ha åsamkat sig själva och andra på grund av en traumatisk barndom.

Trygga barn är en tillgång i nuet och för framtiden. Barn och unga är allas ansvar.

Fler artiklar från Debatt