Sveriges kyrkogårdar är både viktiga platser för anhöriga till dem som vilar där och bärare av ett kulturarv. Nu hotas kyrkogårdarna att tömmas på grund av att anhöriga inte har råd att betala för ommontering av äldre, osäkra, gravstenar. Därför bör ett rotavdrag för underhåll av gravstenar införas.
Fjolårets tragiska dödsolycka satte ljuset på brister i säkerheten på våra kyrkogårdar. En åttaårig flicka hemmahörande i Bollebygd omkom när en löst sittande gravsten välte över henne på ortens kyrkogård. Detta får aldrig hända igen. Säkerheten måste alltid komma först.
Kyrkogårdarna ska vara säkra för besökarna och för dem som arbetar där. Kontrollen av detta ansvarar kyrkogårdsförvaltaren för. Vi vet hur gamla gravstenar ska säkras och vem som ansvarar. Frågan är nu vem som ska betala.
Uppskattningsvis behöver 10–20 procent av alla gravstenar i Sverige monteras om för att bli säkra. Det innebär hundratusentals gravstenar med en nota på mångmiljonbelopp. Gravstenar är enskild egendom, så det är anhöriga som ställs inför valet att betala för ommontering eller att stenen tas bort från kyrkogården. Risken är stor att kyrkogårdarnas kulturarv offras när familjer vid köksborden väger utgifterna mot varandra. Den utarmning av de svenska kyrkogårdarna som redan pågår riskerar att accelerera på ett sätt som gör att vi snart inte kommer att känna igen oss när vi besöker vår hembygds kyrkogård.
Ett rotavdrag skulle snabba upp arbetet med att göra våra kyrkogårdar säkra, skapa ett stort antal arbeten i små svenska stenhuggeriföretag och bidra till att kulturarvet räddas.
Roland Aronson,
Gravvårdsfirmornas riksorganisation, en del av Sveriges stenindustriförbund
