03 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kan teologisk utbildning bryta det andliga dödläget?

Evangeliets sprängkraft kan få lika stora konsekvenser i Kina som det fick i Romarriket.

Vad är svensk kristenhets största behov? Teologer som går balansgång mellan tilltro till Bibelns ord och akademisk korrekthet? Pastorer som är underhållande och med sin tid, men som undviker det radikala och utmanande i Jesu och apostlarnas undervisning? Evangelister och förkunnare, som följer Paulus och inte skäms för "evangeliet, som är en Guds kraft som räddar var och en som tror"?

Det leder till eftertanke när de historiker som producerat ”Världens historia” på SVT ger Paulus och de kristna martyrerna ”äran” för att på sin tid ha detroniserat den romerska kejsaren som Gud!

Mer närgången i tid blir sanningen om evangeliets enorma kraft när man ser på den kristna kyrkans utveckling i Kina. De systematiska och grymma förföljelserna, som de kristna fick utstå 1950–78, lämnade en skara verkliga vittnen (martyrer) kvar. Det är de som grundat alla de församlingar som växt och växer så oerhört. Mötet med flera pastorer och äldste i början av 1980-talet, som varit fängslade upp till 20 år, har lämnat outplånliga intryck. Det var en orubblig tro på Gud och Bibelns ord som bar dem genom ofattbara lidanden. När förre biskopen Ding på 1990-talet i sin bok "Love never ends" presenterade mycket liberala teologiska åsikter väckte det starka reaktioner bland väckelsens folk. Pastor Hao i en församling med 8 000 medlemmar sa: "Vi vill inte ha med detta att göra. Det befriar inte någon – bara förvirrar". Det finns i dag minst lika många kristna i Kina som det finns medlemmar i kommunistpartiet. Evangeliets sprängkraft kan få lika stora konsekvenser i Kina som det fick i Romarriket!

Vad ska en teologisk utbildning syfta till? Ska den ge ett starkt och avgörande bidrag till att det andliga dödläget i Sverige bryts? Kan evangelium om Jesus Kristus befria?

Jag har varit missionär bland människor, som levde i stark fruktan för döden i sin daoistiska tro. De såg ingen väg ut. Jag och det team jag ingick i inbjöd inte till akademisk religionsdialog. Vi presenterade Jesus Kristus som räddaren från syndens makt och mörker och från dödens fasor. Efter en predikan om korset en långfredag ställde en ung studerande med stor intensitet frågan: Är detta verkligen sant? Vi svarade ja och byggde på med ytterligare bibelstudium. Vad svarar du?

Ska vi förvalta det väckelsekristna arvet alltifrån apostlarna till den väckelse som räddade Sverige 1840–1950, och i vårt land bli del av dagens evangeliska/karismatiska väckelser runt om i världen. Ja, då gäller det att oreserverat stå för och förkunna "korsets dårskap".Eskil Albertsson

Fler artiklar från Debatt