Hej Stefan!
Vill här kort kommentera din artikel i Dagen (27/12). Jag kan väl med en viss nyans säga att jag känner dig – i alla fall har vi träffats på olika konferenser och sammanhang.
Jag delar din frustration och dina synpunkter, och jag skulle själv ha kunnat skriva något liknande, inte i dag, men för fem-tio år sedan.
Som du vet så har jag varit ganska aktiv i olika så kallade förnyelsesammanhang. Har bland annat varit med och arrangerat en del Oashelger inom EFS i Sydsverige med mera, men inte numera. Jag upplevde att det inte fungerade längre. Nu är jag väl medveten om att uthållighet är en viktig del i det kristna arbetet, men jag började mer och mer känna att det är något annat som står för dörren.
Jag upplevde att det andliga sökandet och en alltmera öppen hållning i media utgjorde en nyfikenhet hos mig som på något sätt signalerade att det håller på att hända något utanför kyrkan som vi egentligen inte riktigt har kontroll över. Här finns många som har en ”tro som ett senapskorn”.
I mina funderingar fanns inte bara tankar om olika nya former, utan även den teologi som hela den evangeliska kyrkan är formad utifrån.
Så kom den häromdagen, boken. Jag fick den av min fru eftersom hon visste vad och hur jag funderade och att boken handlade om samma frågor. Bokens titel är ”Kristen på nytt sätt”, skriven av Brian D Mc Laren (Marcus förlag). Jag blev helt bestört och skrattade högt flera gånger när jag började läsa. Det var mina känslor och tankar som stod i boken! Jag vill inte påstå att boken är svaret på vår frustation, men jag tror att den berör något som kommer, något som vi kan förvänta oss.
En fundering kan man också ha kring det jag kallar för 40-årscykler. För 40 år sedan kom Jesusrörelsen med den Karismatiska förnyelsen. Går vi ytterligare 40 år tillbaka kom Pingstväckelsen, och ännu en 40-årsperiod tillbaka hamnar vi i den Rosenianska väckelsen. Om det skulle ligga något i dessa 40-års cykler är frågan: Vad kommer nu – i dag?
Bland annat beskriver boken skillnaden mellan att leva som kristna i modern tid och postmodern tid.
En bok som jag för övrigt rekommenderar till alla mer eller mindre frustrerade.
Ingemar Bjärneroth, Glimåkra
