04 december 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Världens muslimer får lida för en minoritets ondska

De islamister som begår terrorhandlingar i islams namn har helt tagit dessa verser ur sitt sammanhang. Det skriver Kashif Virk, Imam i moskén Bait-ul-Aafiyyat, Stockholm.

Annika Borg skriver (SvD Opinion 17/1) att det är ett okvalificerat påstående att den senare tidens terrorattacker inte har något att göra med islam eller religion. Det är en logisk slutsats med tanke på att attentaten genomfördes av personer med anknytning till islam.

Påståendet i fråga har främst yttrats av politiker och fram­stående människor i samhället, och de syftar till att skydda västvärldens muslimska befolkning från en växande motvilja mot d­eras religion och kultur. I den meningen är det mycket viktigt att våra företrädare gör dylika u­ttalanden. Särskilt i Europa g­enomgår vi en period där diskrimineringen mot muslimer nått en mycket allvarlig nivå.

Men själva problemet som A­nnika Borg tar upp kvarstår, och likt Mauricio Rojas skriver i sin kolumn i SvD att den senare tidens terrorattacker ”tvingar oss att ställa den besvärliga frågan om islams koppling till dessa handlingar.” (18/10)

Utan tvekan lär alla världens religioner i grund och botten om hur man kan leva som en god människa. En människa som tror på Gud anser alla människor vara skapelser av samma väsen, en syn som ökar den s­ociala samhörigheten. Mycket goda saker sker i världen, och inspirationen får de religiösa från sina skrifter och sina profeters exempel. I själva verket är godhet i religionens namn mycket vanligare än ondska, för annars hade inte så många människor i världen bekänt sig till någon religion alls.

Men sedan finns en minoritet som berättigar sitt hat utifrån samma religiösa texter. Jag menar att de skulle ha funnit andra förevändningar för att hata även om dessa passager inte funnits i urkunderna. Deras aktioner är snarare ett uttryck för det hat som de hyser i sina sinnen. I islamisternas fall är det möjligt att detta hat bildades redan under kolonialismens tid, och att den ökar eftersom ledande stater i västvärlden fortfarande utsätter folket i Mellanöstern för ett enormt lidande.

Detta sker genom att ta sida i lokala konflikter, att abrupt avsätta despoter och installera demokrati i länder som ännu inte är mogna för detta eller genom att först skuld­sätta och sedan diktera sina principer till olika muslimska länder. En terrorist har således upplevt ett och annat innan denne valde denna väg.

Oavsett hur gynnsamt något än må vara, så kan det bli förödande om det hamnar i fel händer. Religionen är likt ett redskap och bör användas på det sätt som det är ämnat till. Men i vår tid ser vi tydliga exempel på hur religionen blivit ett politiskt redskap, exempelvis i Pakistan där jag just nu befinner mig. I dessa länder är hänvisande till religionen ett enkelt sätt att bilda opinion på. Ser vi exempelvis på hädelselagarna, så tillämpas de främst för att sätta dit politiska opponenter och som i de flesta fall är muslimer.

Onekligen så är det muslimerna själva som drabbas allra värst av islamismen och jihadismen. De flesta terror­dåden sker i muslimska länder. Det är moderata muslimer i västvärlden som får utstå islamofobin. Det är en tragisk ironi att även det första offret för terrordådet i P­aris var en muslim, polismannen Ahmed Merabet.

När det gäller texter som uppmanar till krigföring inom islam, måste man förstå att de har en tydlig kontext och ett scenario som rättfärdigar dem. De första muslimerna genomgick 13 år av grymma förföljelser i Mecka, utan varken protest eller motstånd.

Till sist migrerade de till Medina, som var tänkt att bli deras fristad. Men förföljelserna mot dem trappades upp, och hela Arabien mobiliserades till en gemensam opposition mot islam.

Det var under dessa omständigheter som profeten Muhammad (frid vare med honom) instiftade en gemenskap i Medina, som innefattade muslimer, judar och avgudadyrkare. Överenskommelsen löd bland annat att de skulle leva i fredlig samexistens och hjälpa varandra mot fienden. Det var under denna period som den mest grundläggande versen angående krigföring uppenbarades, och som lyder "Tillåtelse (till självförsvar) har g­ivits till dem som man förklarat krig emot" (22:39). Vidare står det att syftet för muslimernas krig i självförsvar även ska vara att upprätta religionsfriheten för dem som dyrkar i kyrkor, kloster och synagogor (22:45). Senare tillkomna verser är underställda denna princip, och tjänade till att uppmuntra muslimer till att sträva för islams överlevnad.

De islamister som i dag begår terrorhandlingar i islams namn har helt tagit dessa verser ur sitt sammanhang.

Önskar vi få ett slut på terrorismen, måste vi se till att råda bot på de enorma ekonomiska och politiska orättvisor som r­åder i världen. Vi måste granska de olika incitament som leder våra ungdomar till extremism. Vi måste sluta att generalisera och verkligen fördjupa oss i problemen om vi önskar finna dess lösningar.

Kashif Virk, Imam i moskén Bait-ul-Aafiyyat, Stockholm.

Fler artiklar