Debatt

Låt Bibeln förbli norm

Bibeln gäller som norm i såväl "grundläggande frågor" som i enskilda, konkreta frågor. Det skriver prästen Lars Borgström i replik till Joel Halldorf.

Joel Halldorf varnar i artikeln "Homosexualitet ingen regelfråga" (Dagen 18/3) för biblicistisk argumentation då det gäller samkönad kärlek. Han säger där ett par märkliga saker som måste kommenteras.

För det första anförs frågan om kvinnligt ledarskap som ett exempel på hur församlingarna ändrat inställning och, därför att församlingarna inte längre följer de apostoliska förbuden mot denna företeelse (se 1 Kor. 14:33-38 och 1 Tim 2:12-14), så har "biblicismen" spelat ut sin roll. Resonemanget blir alltså i verkligheten: Eftersom församlingarna är olydiga på ett område så går det inte att upprätthålla den bibliska ordningen på ett annat område heller. Men en synd legitimerar inte ytterligare synd! Då man insett att överträdelse redan skett på ett område borde slutsatsen istället bli: Låt oss omvända oss och återgå till den bibliska ordningen också där!

Som ett andra exempel på hur församlingarna inte längre följer den "biblicistiska" linjen anförs de kvalifikationer som församlingsledare och pastorer skall ha enligt 1 Tim 3:2 och Tit 1:8. Joel Halldorf konstaterar helt sonika att dessa bibelord förbjuder frånskilda personer att väljas till ledare. Men det är en tolkning han gör. I bibeltexterna står bara att den som insätts i en sådan ställning skall vara "en kvinnas man". Minst lika troligt är att Paulus förbjuder promiskuösa personer att inneha dessa tjänster, eftersom den dåtida kulturen var mycket lössläppt.

Så till själva sakfrågan: Det kan vara bra att homosexualiteten diskuteras ur olika infallsvinklar. Framför allt bör det undervisas om välsignelsen av det av Gud instiftade äktenskapet, som är livslångt och mellan man och kvinna (Matt. 19:4-6). Det är att visa på en "biblisk vision av det goda". Sociala och psykologiska aspekter kan behandlas, men för en kristen är det alltid till sist Guds klara ord som gäller.

Talet om att inte låta de enskilda bibelverserna ensamma vara bestämmande utan istället också se till "grundläggande frågor" är ett farligt tal och känns igen från Svenska kyrkans argumentation då den kyrkan ändrade sin inställning till homosexualitet. Från och med utredningen "Kyrkan och homosexualiteten" 1994 övergav man de tidigare försöken (eftersom de var hopplösa) att komma runt vad de bibliska texterna – enklast uttryckt – betyder, och valde istället att pröva ett nytt sätt att förhålla sig till Bibeln. Man valde att ta fasta på dess "kärleksbudskap" (såsom man själv definierade det) och bejaka allt det som bedöms befrämja denna kärlek, även om det strider mot konkreta bibliska bud. Att Bibeln inte på detta sätt spelar ut de konkreta buden mot kärleksbudskapet, utan tvärtom menar att kärleken till Jesus visar sig just i hållandet av buden (Joh. 14:15), tycks man inte ha bekymrat sig över.

Bibeln gäller som norm i såväl "grundläggande frågor" som i enskilda, konkreta frågor. Dessa två motsäger aldrig varandra, utan de enskilda buden är ett uttryck för Guds väsen, som är kärlek. Därför måste vi hålla fast vid allt Guds ord. Jesus säger: "Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket" (Matt. 5:19).

Lars Borgström, präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

Fler artiklar för dig