I Sverige, precis som i Danmark, har man uppfunnit en drömgud – en gud som är ett eko av tidens mest utslitna fraser om inkludering, rymlighet och multireligiositet. Det är dessvärre en gud som inte har något med den kristna tron att göra. Därför blir den kyrka som förkunnar denna drömgud en fullständigt irrelevant blindtarm på vår tids modehumanism – en överflödig kyrka som pladdrar om ekologi, asylpolitik, Mellanöstern, övervikt, anorexi och allt annat mellan himmel och jord.
Roten till problemet är avsaknaden av respekt för Bibeln som det ställe där vi möter apostlarnas vittnesbörd om Guds son. Det är därifrån och inte från andra ställen som vi har våra trosregler.
Tertullianus, verksam runt år 200, berättar om hur man gärna lyssnade till berättelser om hur Gud talat till människor i drömmen när församlingen i Karthago samlades. Men drömmarna kunde bara accepteras om de inte stred mot apostlarnas vittnesbörd, som finns tydligt uttryckta i vår trosbekännelse.
Det borde den svenske domprosten och hans danska motsvarigheter lära en del av, i stället för att göra sina drömmar om multireligiositet till herre över den kristna tron. I sitt storhetsvansinne tror de att de begriper sig bättre på Gud än apostlarna eftersom de lever i en tid när man kan skriva sms och köra elbil. Men det är inte den utvecklade människan som skapar en ”modern” Gud. Det är Gud som har skapat människan och hon förhåller sig i tro eller vantro till Kristus.
Ser man på de många nya kristna som kommit till tro genom Church of Love (en frikyrka i Danmark som når många före detta muslimer) upptäcker man att det är Bibeln som gör att de går in i församlingen. Det är Kristus som gör dem fria när han lär dem att det inte finns rena och orena människor, att de är fria och frälsta enbart genom hans makt och hans gärning.
Det är Kristus som gör människan fri och förvandlar henne så att hon blir bunden endast till Gud genom samvetet och till sin medmänniska genom det ansvar som varje individ har. Den Gud som förkunnar detta som sanning kan inte vara samme gud som talar om frälsning genom kastväsende eller halal och haram eller tillbedjan av källor och träd eller något annat. Det är det som avses när Kristus säger: ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig”. Och det är så sant som det är sagt.
Torben Bramming,
Sognepräst (församlingspräst) Ribe och Seem, Danmark