Nu säkras skolavslutningarna

Efter år av ständigt återkommande förvirring och debatt om vad som gäller för att fira skolavslutningar i kyrkor, finns nu en majoritet i utbildningsutskottet som vill klargöra regelverket och underlätta firandet av avslutningar i kyrkan.

De flesta känner säkert igen diskussionen som förts år efter år. Inte minst här i tidningen Dagen har det skrivits åtskilligt om denna fråga.

Har debatten inte handlat om att prästen ska förhindras från att ge de församlade välsignelsen vid avslutningarna, så har det handlat om att en eller annan psalmvers tvingats strykas för att undvika risken att det ska tolkas som ett konfessionellt inslag i barns och ungdomars utbildning.

Dessutom framgår det med all önskvärd tydlighet att mycket av förvirringen kring lagstiftningen har lockats fram av politiska krafter med motiv att ta stora kliv bort från sådant som kan uppfattas traditionellt eller omodernt.

Inte sällan har kritikerna av att skolavslutningar genomförs i kyrkor hänvisat till att traditioner exkluderar. De har sagt sig stå på kulturella och religiösa minoriteters sida och hävdat att människor av annan tro än den kristna känner sig kränkta och åsidosatta av att gå i kyrkan. Det är onekligen såväl felaktigt som att kraftigt underskatta människor.

Staten och kyrkan har sedan mer än ett och ett halvt decennium gått skilda vägar. Däremot har vi seder och traditioner som byggts upp i vårt land genom tiderna. Många av dem har sitt ursprung i kristen tro och tradition.

Att möta dessa handlar inte om exkludering, snarare tvärtom. Genom att lära känna traditioner som tillhör den gemensamma referensramen i vårt land kan inkluderingen i vårt samhälle snarare öka. Att möta nya traditioner innebär inte per definition att man tvingas radera sina egna.

För oss kristdemokrater har det sedan länge varit självklart att vi behöver en ny lagstiftning på området som korrelerar med den praxis som råder i dag. På de allra flesta håll löser skolorna redan i dag denna fråga på bästa sätt genom samtal mellan företrädare för kyrkan och skolan.

Men i de fall det rått förvirring kommer detta förslag till förändring av lagen att tydliggöra vad som gäller och skolans personal behöver inte känna att de gör något som strider mot skollagen. Tydlighet och ändamålsenlighet är således ledord.

För att kort sammanfatta innebörden; konfessionella inslag ska få förekomma i offentliga skolor, i annan utbildning än undervisning, vid vissa tillfällen i samband med firandet av skolavslutningar och andra traditionella högtider.

Givetvis ska undervisningen i skolorna präglas av saklighet och objektivitet. Att vid enstaka tillfällen tillåta konfessionella inslag är inte att äventyra det. Men givetvis ska ingen elev tvingas medverka vid skolavslutningar i kyrkor.

Det är anmärkningsvärt, om än inte förvånande, att de tre vänsterpartierna Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna inte stödjer det förslaget och detta tydliggörande. Att det finns ett folkligt stöd för skolavslutningar i kyrkorna märks inte minst på den debatt som så ofta har florerat i samband med avslutningarna.

Snart är det återigen dags för skolbarn från Skåne till Norrland att sjunga de klassiska sommarpsalmerna "Den blomstertid nu kommer", "I denna ljuva sommartid" och alla de andra. Minnena från skoltiden väcks hos oss äldre, längtan inför det oändliga sommarlovet väcks hos de yngre.

Förhoppningsvis kommer skolelever, lärare, skolpersonal och föräldrar framöver kunna njuta av sångerna utan att distraheras av debatten som år efter år har förts huruvida Gud får omsjungas eller om prästen får ge välsignelsen.

Vi kristdemokrater anser att traditionen med skolavslutningar i kyrkan ska värnas och det gör den genom den nya lagändringen som tydliggör vad som får förekomma och inte.

Nästa vecka kommer jag och en majoritet av riksdagens ledamöter rösta för ett tydligare regelverk som underlättar för skolavslutningar i kyrkor.

Annika Eclund­, ledamot i riksdagens utbildnings­utskott (KD)