Minska mängden antibiotika till djuren

I mitt uppdrag som riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson för Kristdemokraterna har jag märkt att det finns ett stort intresse bland bönder, konsumenter och allmänhet kring användningen av antibiotika inom djuruppfödningen. Många oroas över hur framtidens samhälle blir om vi i dag kortsiktigt överanvänder antibiotika för att kapa kostnader.

Allt fler bakterier utvecklar motståndskraft (resistens) mot allt fler typer av antibiotika. Konsekvensen blir att vi i framtiden åter kommer få uppleva att tiotals miljoner människor dör i infektionssjukdomar som i dag lätt kan botas med antibiotika.

Även många kirurgiska ingrepp blir i praktiken omöjliga på grund av infektionsrisken. De resistenta bakterierna flåsar nu läkemedelsutvecklarna i nacken. Redan i dag beräknas minst 700 000 människor dödas varje år av resistenta bakterier.

Ju mer antibiotika som används totalt – på människor eller djur – desto vanligare blir de resistenta bakterierna. Två tredjedelar av all antibiotika ges till djur globalt sett. I Sverige står djurhållningen för ungefär en sjundedel av alla antibiotikaanvändning. Det är alltså främst inom djurhållningen som potentialen för att minska antibiotikaanvändningen finns.

I Sverige får djuren betydligt mindre antibiotika än i andra länder. Detta tack vare ett aktivt djurskyddsarbete som minskar risken för sjukdomar samt strikta nationella regler om antibiotikaanvändning.

Emellertid är det kött vi konsumerar allt oftare uppfött med betydligt högre antibiotikaanvändning än vad som vore lagligt i Sverige. Omkring 40 procent av allt griskött som konsumeras i Sverige är importerat. Det mesta importeras från EU-länder. Den genomsnittliga antibiotikaanvändningen per djur inom EU ligger cirka 14 gånger högre än i Sverige.

Trots att de svenska djuruppfödarna lyckats hålla sina djur friska med en bråkdel av nuvarande nivåer görs för litet och för långsamt på EU-nivå. Förhandlingar pågår om ett förbud mot förebyggande gruppbehandling med antibiotika. Det är viktigt att ministerrådet och EU-parlamentet i den fortsatta hanteringen täpper till de kryphål som finns i förslaget.

Det får inte vara möjligt att ha en djurhållning som leder till att djuren återkommande blir sjuka och då gruppbehandlas, vilket i praktiken blir liknande förebyggande behandling. Det måste också vara ett tydligt förbud mot all förebyggande gruppbehandling. I Sverige har sedan länge branschreglerna varit att all förebyggande gruppbehandling är förbjuden.

På global nivå är situationen än värre. Mellan år 2010 och 2030 väntas användningen av antibiotika inom djurhållningen öka med 67 procent.

FN:s generalförsamling enades 2016 om en deklaration som bland annat efterlyser nationella handlingsplaner och regionala initiativ. Tyvärr saknas kvantitativa mål och tuff utmaning av djuruppfödningen. Hotet är mycket stort. Svenska djuruppfödare bevisar att lösningar finns. Vi måste ta ansvar nu.

Sverige bör ta initiativ till en internationell överenskommelse om nationella kvoter för mängden antibiotika som får ges till djur inom respektive land. Dessa kvoter behöver minska över tid, tvärtemot den ökning som annars väntas.

Ett internationellt vetenskapligt råd, motsvarande FN:s klimatpanel, bör inrättas för att ta fram bästa möjliga vetenskapliga underlag för vilka nivåer av antibiotikaanvändning som är långsiktigt hållbara. Det behövs också en tydlig övervakning och sammanställning av statistik över antibiotikaanvändningen.

Som köttkonsumenter kan vi alla ta oss en funderare på om vi ska välja svenskt kött eller det genomsnittliga EU-köttet, som krävt 14 gånger mer antibiotika för att producera.

Sverige är ett föregångsland som har strikta regler för köttbönders användning av antibiotika. Men samtidigt fortsätter kommuner och landsting att importera utländskt kött till våra skolor, sjukhus och äldreboenden. Ska våra barn, sjuka och äldre matas med kött som pumpats med antibiotika? Jag tycker inte det.

Inom den offentliga upphandlingen måste vi kunna ställa samma krav på miljö och djurhälsa som vi gör på den inhemska produktionen. Det är orimligt om utländskt kött kan konkurrera ut svenskt på grund av att de tack vare omfattande antibiotikaanvändning kan hålla lägre kostnader och därmed lägre pris. Den finska regeringen beslöt nyligen att samma krav som ställs på landets bönder ska ställas vid upphandling. Sverige måste inspireras av det finska exemplet.

Magnus Oscarsson, riksdagsledamot (KD), jordbruk och landsbygdspolitisk talesperson