Låt inte terrorn stänga gränser

Något som dök upp ganska snart efter det hemska attentatet i Stockholm skaver i oss. Flera har hävdat att anledningen till attentatet var svensk flyktingpolitik.

Man argumenterar för att vi måste utvisa fler människor och stänga Sveriges gränser ännu hårdare för att undvika framtida terrorism. Detta, menar vi, är en tankevurpa.

Människor flyr från krig och konflikter. Människor flyr från just den här typen av attentat, från terror, våld och ond, bråd död. De allra, allra flesta som tvingas fly är inte själva våldsutövare, utan vanliga människor, som söker trygghet och en framtid för sig själva och sina familjer. De är som folk är mest.

Ändå blir responsen på terrorattentat i vårt land att vi ska stänga gränserna, införa hårdare ID-kontroller, försvåra för papperslösa, utvisa fler och ha en ännu mer restriktiv asylpolitik.

Varje asylsökande eller papperslös person utmålas som en potentiell terrorist – när anledningen till att människor över huvud taget behöver söka asyl i själva verket är att de flyr från just väpnade konflikter och terrorism.

Utvisningar bekämpar inte brott överhuvudtaget. Även om man skulle utvisa en brottsling kan den personen begå brott någon annanstans. Och att utvisa eller förbjuda inträde åt människor som inte begått något brott eller tänkt begå något brott, gör inte världen bättre på något sätt.

I dagens debatt lyfts papperslösa fram som brottslingar som bör sättas i förvar. Att leva som papperslös bör dock inte betraktas som ett brott då det finns hundratals fall där människor fått felaktiga utvisningsbeslut och därefter asyl efter att de har gömt sig i landet.

Vad är alternativet till en generös asylpolitik? Att tvinga människor, som många gånger är barn, att stanna kvar i konfliktområden? Människor som skyller terrordåd på flyktingpolitiken tycks resonera att människor gärna får utsättas för våld, bara det inte sker här. Det här är ett tydligt exempel på hur vi värderar människor olika och gör skillnad på människor baserat på ursprung.

En kristen hållning måste vara annorlunda. Gud gör inte skillnad på människor (Apg 10:34). Om Jesus har dött för hela mänskligheten, om påskens budskap gäller alla – då kan vi inte heller som kyrka göra skillnad på människor.

Vi kan inte gå med på att människoliv i Syrien eller Egypten värderas lägre än människoliv i Sverige. Och vi kan inte gå med på den främlingsfientliga tankevurpan om en än mer restriktiv asylpolitik. Låt i stället fruktansvärda händelser nära oss påminna oss om livets skörhet och frambringa solidaritet med människor som varje dag tvingas leva med våldet närvarande.

Emma Andersson,

folkhögskolelärare

Micael Grenholm,

teolog och debattör