Västvärlden, däribland Sverige, har svikit offer för ett folkmord. Förföljelse, krig och mord är människors vardag i Irak och Syrien. Alla lider. Men icke-muslimer såsom yezidier och kristna syrianer/assyrier/kaldéer håller på att utrotas i det som varit deras hemland i tusentals år.
Personer som tidigare levt ett helt vanligt liv, fick sina liv förändrade över en natt. Isis slog till och invaderade deras städer och byar. De som lyckades överleva flydde i panik. I Libanon träffade jag en familj från Khabur i Syrien, som varit kidnappade i över ett år av Isis. Vad familjen fått uthärda är som taget ur en skräckfilm. Man kan knappt tro att sådan ondska existerar. En av kvinnorna i familjen förlorade synen, för att de vägrade att ge diabetesmedicin till henne. Ändå är hon en av de mer skonade kvinnorna.
Många människor har tappat all hopp och är i dag villiga, trots riskerna, att ta sig till Europa. En smutsig smuggelbransch har under åren vuxit fram. Flyktingar som är desperata och vill fly undan kriget blir länsade på sina sista tillgångar. Hundratusentals kronor kostar det att ta sig från Mellanöstern till Europa. Människor blir lurade och alldeles för många har drunknat i Medelhavet.
Frågan är varför politikerna och Svenska kyrkan väljer att blunda när de med egna ögon kan se hur människor blir behandlade?
Att på plats i Syrien och i Iraks grannländer träffa offren för folkmordet, gör att man åter blir medveten om ett av de största sveken i modern tid. Svenskt bistånd har de senaste åren gått till asylbedrägerier i Sverige, i stället för till de mest nödställda. Detta måste få ett slut.
Aday Bethkinne, sekreterare för Arameisk-Syrianska KIF, kandiderar till Kristdemokraterna 2018