Debatt

Det är läge att frimodigt tala om Jesus

Jag tror att det finns en risk att vi talar så brett och allmänt om Gud så att det aldrig bränner till och till sist inte berör någon, skriver Daniel Röjås.

”De längtar efter Riket, men vet inte vem Kungen är”. Orden kommer från Dave Matthews, präst i Alpha-kyrkan Holy Trinity Brompton i London, som talade på Alpha Sveriges ledarkonferens i Immanuelskyrkan, Stockholm i lördags. Jag tror att dessa ord är en bra beskrivning av läget i vårt land och det var hoppingivande att möta en växande skara ledare fast beslutna att återmissionera Sverige med en tydlig vision att presentera Jesus!

I häftet "Att presentera Jesus", utgivet av Alpha Sverige berättar jag om ett samtal med en musiker som har en plattform i kyrkliga sammanhang. Han väljer att bara använda begreppet Gud i sina texter, förklarade han. Jesus känns för snävt och avgränsande, menade han. Men vad säger den urkristna förkunnelsen om Jesus? "Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning." (Kol 2:9)

En ledare i söndagsskolan frågade: ”Hur kommer Jesus in i våra liv?” Ett av barnen svarade snabbt: ”Han kryper in genom örat.” Det uttalandet rymmer god teologi. Paulus beskriver hur tron bygger på förkunnelsen, och förkunnelsen på Kristi ord. Han menar även att denna förkunnelse är en förutsättning för att en människa ska komma till tro på Jesus (Rom 10:14–17). När jag var barn fanns en tydlig tradition i min familj. En kväll i början av hösten bänkade vi tre syskon oss i soffan tillsammans med våra föräldrar för att beskåda sommarens skörd av diabilder (ni unga som läser detta och inte vet vad diabilder är – googla). Bokstavligen dopade av chips och saft fick vi se de två vanligaste motiven i pappas fotograferande: blommor i närbild och fornminnen.

Läs mer: Pingst: Vi har försummat Europa

Ett tydligt minne från de stunderna är synen av pappas ständiga skruvande för att ställa in skärpan. Jag tänker tillbaka på det ibland. I en tid då skiftande och ofta suddiga guds­bilder florerar, där många väljer att definiera sin egen gudstro utan påverkan av den bibliska berättelsen, tänker jag att vi kristna har en uppgift att hjälpa människor att se klart, att ställa in skärpan på Jesus. "Den som har sett mig har sett Fadern" (Joh. 14:9), säger Jesus. Jag tror att det finns en risk att vi talar så brett och allmänt om Gud så att det aldrig bränner till och till sist inte berör någon. Jag tror att det är läge att frimodigt tala om Jesus!

Som ung evangelistlärling fick jag följa med veteranen Carl-Olov Hultby. Jag kastades direkt in i hetluften som mötesledare vilket innebar att vägleda människor till avgörelse i det så kallade eftermötet. En kväll var Hultbys förkunnelse så bra att jag i min tanke i förväg började organisera de förväntade köerna till förbön. Men när jag gjorde inbjudan registrerade jag ingen reaktion alls i lokalen. Jag avslutade mötet och gick moloken till bilen, med en känsla av att ha förstört mötet.

Carl-Olov Hultby satte sig i förarsätet men startade inte bilen. Jag tänkte att det var dags för tillrättavisning, men i stället bröt han tystnaden med orden: ”Daniel, sluta aldrig att bjuda in till mötet med Jesus. Om så djävulen hånler och hela världen verkar likgiltig så fortsätter du ändå. För att inbjuda till mötet med Jesus ingår i uppdraget som förkunnare.”

Formerna och uttrycken för detta kan variera men det är av största vikt att vi medvetet utformar en ”omvändelseliturgi” som hjälper människor fram till övergångsstället, fram till en medveten tro på Jesus. Vår uppgift är inte bara att presentera Jesus – vår kallelse är att hjälpa människor till livet med Jesus.

Varje resa börjar med ett första steg och jag tror att det är avgörande att vi förbereder oss på att hjälpa människor i dessa viktiga, heliga ögonblick då människor öppnar sig för Jesus och vill ta emot honom som sin frälsare.

Läs mer: Här får de verktyg att påverka samhället med kristen tro

Jag tror att det är viktigt att vi höjer den mentala beredskapen i våra församlingar för att det är möjligt att få se människor komma till tro på Jesus. Oavsett om vi förkunnar eller vägleder i gudstjänster, Alphakurser, cellgrupper eller i personliga samtal tror jag vi skulle kunna bli mer frimodiga att ställa frågan: Vill du ta emot Jesus som din frälsare och Herre?

Jag tror också det vore välgörande för det andliga självförtroendet för många kristna att kunna ge en enklare fortbildning i hur man ber med människor till frälsning och ger en första vägledning in i det nya livet med Jesus. Låt oss tillsammans frimodigt presentera Jesus och inbjuda människor till mötet med honom!

Daniel Röjås, pastor i Equmenia­kyrkan i Boxholm och Mjölby Pingst, författare till häftet "Att presentera Jesus", utgivet av Alpha Sverige

Fler artiklar för dig