Det gör mig sorgsen att läsa Micael Grenholms argumentation (21/8) för hur unga ska lyckas behålla sin tro i en tuff tid.
Att göra barnen till soldater som ska försvara ”sanningen” är ett väldigt riskabelt projekt. Vi uppmuntrar dem att försvara något de antagligen själva inte förstår. Något de kanske inte ens har valt själva. Varför är det då så viktigt att försvara? Jo, för att det är de som har Sanningen. Den som utmanar eller ifrågasätter deras världsbild står därmed för osanning och lögn. Vi uppmuntrar alltså till ett dualistiskt tankesätt som kommer skicka ut barnen i världen med känslan av att alla som inte är för dem är emot dem.
Bibeln är ett komplext och varierande bibliotek Skrivet och redigerat under cirka 1500 år av ett 40-tal författare. Ofta med helt skilda idéer om både syfte och tänkt målgrupp. Inte helt lättnavigerat. Hur ska ett barn kunna argumentera för sanningen där? Är det sant för att det har hänt eller för att det står i Bibeln? Hur vi tolkar texter är nyckeln till hur vi ska kunna förstå sanningsanspråk.
Men hur ska våra barn kunna försvara och förklara detta inför sina klasskamrater? Många vuxna vet ju inte heller hur de ska relatera till många av de här texterna.
Genom att alltid behöva ha svar på tal, även om saker vi kanske inte förstår, blir vi medskapare till ett klimat där det viktigaste hela tiden är att ha rätt.
Jag tror att den här typen av apologetik göder ateismen. Hur har tro kunnat bli något som ska bevisas eller motbevisas? Nä Micael Grenholm lever ut sin tro i allt han gör för utsatta flyktingar är det inget man kan argumentera mot. Hans liv är ett vittnesbörd. Hans tro där och då är oantastlig. Han bygger Guds rike på jorden när han står upp för de svaga i samhället och ger dem en röst. Det behöver inte försvaras. Det är ett budskap och en livsstil som har kraft att förändra världen.
Grenholm skriver att ”Det är dags att barnen får de vapen de behöver. Annars riskerar de att stupa”. Jag tänker snarare att risken att stupa är stor just för att vi har lärt barnen att de går runt med ett laddat vapen. Världen är svartvit. Det gäller bokstavligen frågan om liv och död.
Jesus talade mycket om att inte vara rädd. Hur kan man bli annat än rädd för en värld där alla som inte tror som en själv är ens fiender, och där man till och med använder krigsretorik för att tydliggöra premisserna?
Men om världen nu är ett slagfält så vill jag hellre uppmuntra mina barn att lägga ifrån sig sina vapen och bli sjukvårdare i stället. För det finns många skadeskjutna barnsoldater där ute som kommer att behöva deras omsorg och kärlek. Både kristna och ateister.
Daniel Jomansson
Floda