Min familjs standard, vilken då i princip var jämförbar med många andra familjer som jobbade i industrier samt i skogs- och lantbruk. Det var oftast cykel och mopeder som var fordon. Det var även vanligt och nödvändigt att man hade en egen trädgård där man odlade potatis, och diverse grönsaker. Industriarbetarna inom kommunen hade mycket ofta kolonilotter för att förstärka försörjningsförmågan för sina familjer.
Fiske och jakt var inte en fritidsaktivitet utan helt enkelt en nödvändighet för att stötta hushållet. På kvällar och helger plockade vanligt folk under höstarna bär och svamp. De som säger att vi har fått det sämre i dag, påstår jag att de inte vet vad de talar om.
En del hävdar att sjukvården är dålig i Sverige. Jag minns hur det var i min barndom. Folk hade utslitna höfter och knän, fick dra sig fram med svår värk som de fick lindra med värktabletter. Många kan i dag slippa värk och kan återfå ett relativt bra liv efter att man bytt ut lederna. Kvinnor som hade diabetes avled ofta om de blev gravida. I dag klarar många kvinnor med diabetes av graviditeten i stort sett lika bra som kvinnor utan diabetes. På många områden inom sjukvården har det kommit fram betydligt bättre metoder än vad som var gängse i min barndom. Jag påstår inte att sjukvården klarar av allt, men att påstå att sjukvården i dag är dålig i Sverige är något som är långt ifrån verkligheten.
Däremot kan jag inte påstå något annat än att klyftorna dessvärre har ökat på ett oroande sätt mellan dem som har det bäst och dem som har det sämst. Jag kan inte heller hävda att det inte finns någon som har det besvärligt i Sverige i dag. Då skulle jag ljuga. Men de stora massorna har det bra om man jämför med hur det var i min barndom. Detta är inte samma sak som att man skulle blunda för de brister som förekommer och de orosmoln som syns framöver, vilket vi måste komma tillrätta med.
Anders L. Larsson, Laxå
