I en artikel från 14 januari lyfter Maria Nilsson (L), "kristen och politiker", det positiva med regeringen och dess stödpartiers förslag om ett nyetableringsstopp för konfessionella friskolor. (Maria Nilsson: Därför är etableringsstopp av konfessionella skolor rätt)
Vi är vana vid att vänstern stirrar sig blinda på skolors driftform, profil och särprägel snarare än att fundera på hur kvaliteten i skolan kan höjas. Det är dock beklämmande att Liberalerna, som under lång tid profilerat sig som partiet för kunskapsfokus och ordning i skolan, uppenbarligen trillat i samma fälla och hänger upp sig vid symbolpolitik snarare än att fundera på vad som behöver göras för att generellt förbättra svenska elevers kunskaper.
För det första bör ett ofta uppkommet missförstånd redas ut – en konfessionell friskola är inte en skattefinansierad skola som undervisar eleverna utifrån en religiös skrift, förnekar evolutionsteorin eller är undantagen från Skolverkets läroplan och Skolinspektionens granskning. En konfessionell friskola är en skola som vid sidan av undervisningen erbjuder eleverna frivilliga, religiösa inslag. Det är således dessa frivilliga, religiösa inslag som regeringen och dess stödpartier vill förbjuda. Skälen till att detta är fel är flera.
Det argument som framför allt framförts av utbildningsminister Anna Ekström (S) och även berörs av Nilsson är att ett nyetableringsstopp av konfessionella friskolor skulle stärka integrationen. Med all respekt för att Nilsson uppfattade det som mycket positivt att själv få gå in en kommunal skola med elever av olika bakgrund, men det finns mycket lite som tyder på att de konfessionella skolorna skulle vara främsta hindret mot att barn av olika bakgrund träffas och integreras.
Att den misslyckade integrationen skulle bero på de en (1) procent av Sveriges grundskoleelever som går i en konfessionell friskola är i sig ett absurt påstående. Därutöver kan konstateras att man i länder där integrationen fungerar bättre än i Sverige, exempelvis Storbritannien och Nederländerna, har en så hög andel som 37 respektive 76 procent av eleverna i konfessionella skolor. Uppenbarligen är det inte de konfessionella friskolorna som skapat våra största integrationsproblem och således är det inte heller genom att förbjuda nyetablering av dessa skolor som problemen löses. Det som på riktigt skulle stärka svensk integration och möjliggöra för fler människor av olika bakgrund att träffas är inte att fler barn går på sin närmaste kommunala skola utan att fler människor får sitt första jobb och att alla elever går ut grund- och gymnasieskolan med ordentliga kunskaper – oavsett vem som drivit skolan.
Dessutom, om konfessionella skolor är så skadliga för det svenska skolväsendet och för svensk integration – varför vill inte Nilsson och regeringen också förbjuda de redan befintliga skolorna? Vad är det som gör att exempelvis Hillel i Stockholm – en konfessionell, judisk skola med mycket gott rykte – får bestå men att ingen ny skola med judisk profil tillåt etableras? Som i så många andra frågor är vänstern och januaripartierna, även när det handlar om skola och integration, besatta av symbolpolitik snarare än politik som gör skillnad.
Det som bör vara centralt för utbildningsministern och Nilsson är inte vilken gud eleverna tillber eller vem som driver skolan utan vilken kvalitet den ordinarie undervisningen håller. Vi ser gärna att regeringen lägger fram förslag som innebär att Skolinspektionens muskler stärks – förslag som möjliggör för Skolinspektionen att göra fler oanmälda tillsynsbesök och sänker tröskeln för att stänga skolor som inte fungerar.
På samma sätt som att de skolor som prioriterar extra idrott också måste leverera bra undervisning i matematik, eller skolor med extra franska också ska se till att barnen går ut med goda kunskaper i engelska och svenska ska Skolinspektionen noga granska att de konfessionella skolorna levererar högkvalitativ undervisning i allt från religion till biologi. Med detta sagt håller vi med om att religiös tro inte ska få påverka vilka kunskaper som förmedlas till eleverna inom ramen för undervisningen. Att säkerställa detta gör man dock genom gedigna Skolinspektionskontroller, inte genom att förbjuda nyetablering av konfessionella skolor.
Utbildningsministern och januaripartierna borde släppa symbolpolitiken och i stället fundera på hur Skolinspektionens muskler kan stärkas och hur vi bättre säkerställer att alla som bedriver skattefinansierad skolverksamt levererar god undervisning. Inte vem som driver skolan eller problematisera att föräldrar väljer skolor med olika profil till sina barn.
Benjamin Dousa, förbundsordförande, Moderata ungdomsförbundet
Carl Nordblom, distriktsordförande, Moderata ungdomsförbundet Stockholm