"Ur led är tiden: Ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen", sa Shakespeares prins Hamlet. Så säger kanske även de som ska samordna EU:s beslut att avskaffa den årliga omställningen till och från sommartid, från och med nästa år. Ty det ska också beslutas i varje land vad klockorna ska visa sedan och förvirringen är stor.
Tuve Skånberg argumenterar för att använda det vi kallar ”sommartid” året om (24/3). Det låter trevligt, men ett vackert ord kan tyvärr inte göra vår vinter ljusare. Sunt förnuft och den forskning som Skånberg själv nämner talar i stället för en återgång till normaltiden, den tid som gällde långt före experimentet med sommartid. För att förklara, låt oss gå tillbaka ett slag i tiden.
Svensk normaltid infördes efter järnvägens genombrott, år 1879, och innebar då en kompromiss. I östliga Stockholm går solen upp 24 minuter tidigare än i västliga Göteborg, men de båda städerna insisterade på att klockan 12 skulle motsvara mitt på dagen, i den egna staden. Resultatet blev att klockorna ställdes utifrån den mellanliggande 15:e meridianen, som skär rakt genom Småland och går upp genom Örebro och Östersunds kommuner. När solen står som högst på himlen längs denna linje är klockan 12 i hela Sverige. Så var det åtminstone fram till 1980, då sommartid infördes. Genom att alla klockor skulle vridas fram en timme under sommarhalvåret, skulle människor vakna och gå till jobbet en timme tidigare om sommaren och så få mer av gryningsljuset.
Vän av ordning kan förstås undra varför man ändrar på klockan i stället för att justera arbetsdagens tider. Att ändra på måttenheter för att nå politiska mål kan framstå som en närmast orwellsk idé. Ponera följande förslag för trafiken: ”Om vi gör en kilometer kortare under vintern tvingar vi folk att sänka hastigheterna". ”Ja, och om vi minskar definitionen av en liter kommer folk inte vilja tanka lika mycket!” Är det inte egentligen lika märkligt, och lika förvirrande, att vrida om klockan för att vi alla ska stiga upp tidigare om morgonen? Liknar det inte en politisk lek, att manipulera tiden för att påverka medborgarnas dygnsrytm? Men om Tuve Skånberg får bestämma, ska leken fortsätta även efter att tidsomställningarna har slutat!
För varför vill Tuve införa permanent sommartid? Jo, om klockan är framflyttad en timme året om, behöver människor gå upp en timme tidigare även på vintern. Då upplevs vinterljuset komma senare på dagen, så att man kan hinna med eftermiddagssolen efter arbetets slut. Men myntet har en baksida: Vi behöver morgonljuset för att vakna, vilket Skånberg själv skriver! En ännu tidigare arbetsdag på vintern innebär en betydligt längre period där många av oss behöver stiga upp och gå till jobbet i kompakt mörker och nattkyla. Detta lär varken bli populärt eller bra för folkhälsan.
När Ryssland införde sommartid även på vintern ledde det till fler trafikolyckor, stress, hälsoproblem och allmänt missnöje. Experimentet avslutades efter bara tre år och landet gick över till permanent normaltid. Finns det någon anledning att tro att det skulle gå annorlunda här?
Eftersom Tuve Skånberg verkar inom den kristdemokratiska ideologin vill jag slutligen vädja till subsidiaritetsprincipen: Att beslut bör fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. När man bör stiga upp på morgonen avgörs lämpligen nära individen, av livets omständigheter, av arbetsgivare och skolor tillsammans med dem som berörs. Använd inte klockan som styrmedel, utan låt klockan vara neutral och bara visa tiden – svensk normaltid. Då står timvisaren på 12 när det som ljusast, mitt på dagen. Den som har lunchrast vid denna tid kan förhoppningsvis få sig en välbehövlig paus ute i solen!
Lorents Landgren, masterstudent i Teknisk fysik, Chalmers Tekniska Högskola