Det pågår sedan länge en värdeförskjutning i synen på sexualitet inom de svenska kyrkosamfunden. Nu tycks turen vara kommen för Evangeliska frikyrkan. En lösryckt vers från Galaterbrevet spelar här en central roll: “Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal. 3:28)
Vad innebär det? Finns det inte längre män eller kvinnor? Jo, det gör det. Versen bör läsas i sitt sammanhang. Kapitlet handlar om att alla människor blir rättfärdiggjorda och frälsta på samma sätt: Genom tro, inte genom laggärningar. Här görs ingen åtskillnad mellan olika grupper av människor. Kapitlet säger vidare att alla de rättfärdiggjorda är Guds barn och ett i Kristus.
Tyvärr är det vanligt att behandla vers 28 som helt fristående, utan hänsyn till textsammanhanget. I detta lösryckta skick används versen för att hävda att det inte längre finns några könsroller för den som är kristen. Ty “i Kristus är ingen längre man eller kvinna”, menar man.
Vi tänkte nog, när denna tolkning etablerades i svensk kristenhet, att den endast jämställde könen i linje med feminismen, dåtidens modernitet. Men i stället har vi berett marken för ett upphävande av könen, i linje med dagens queerteori. Manligt och kvinnligt finns inte mer. Det är inte konstigt att Evangeliska frikyrkan nu svävar på målet vad gäller HBTQ i församlingen.
Queertolkningen av Gal. 3:28 – som jag så ofta hör från teologiskt skolade människor – sker uppenbart på bekostnad av såväl sammanhanget som andra bibelord där det talas om könsidentitet och könsroller. En sådan motsägelsefull hantering av bibeltexterna är inte rimlig. Och den riskerar att ändra läsarens bibelsyn, bort från frimodig bibeltro, till ett osäkert, överdrivet teologberoende förhållningssätt. “Vad säger teologerna och pastorerna, de som begriper sig på sådant här bättre än jag?” Och vi får med tiden en kristenhet som inte längre finner det mödan värt att läsa Guds ord.