04 december 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Afrikanska aborter löser inte klimatkrisen

Påtvinga inte afrikanska länder västvärldens abortpolitik. Om vi vill påverka antalet barn som föds bör vi i stället arbeta för att öka utbildningsnivån och säkerställa tillgången till hälsovård, säkra förlossningar och ålderdomsförsörjning, skriver Benedicta Lindberg.

Kraven på att begränsa det globala utsläppet av växthusgaser genom befolkningskontroll är inget nytt i klimatdebatten. Gruppen The Overpopulation Project riktar sina krav på familjeplanering särskilt till Afrika, “världsdelen med högst födelsetal: 4,7 barn per kvinna 2015”. Det är typiskt att vi som lever i den rika världen med “villa, vovve och Volvo” samt tjänste- och semesterresor vältrar över sådant som vi själva inte klarar av att begränsa i den egna överkonsumtionen på de fattiga länderna.

Arbetet med att förse Afrika med kondomer, preventivmedel och abort, det vill säga familjeplanering, har pågått länge. 1972 blev strategin en del av USA:s officiella utrikespolitik genom NSSM-200, en sekretessbelagd säkerhetspromemoria från Henry Kissinger och Nixonadministrationen om hur man skulle begränsa befolkningen i utvecklingsländer genom att legalisera abort och ge ekonomiska incitament till länder som ökade antalet aborter, steriliseringar och preventivmedelsanvändningen. Dokumentet underströk särskilt att “inget land har minskat sin befolkningstillväxt utan att använda aborter”.

Men har någon verkligen brytt sig om att fråga afrikanerna vad de anser om västvärldens vilja att påtvinga dem sin syn på familjeplanering?

—  Benedicta Lindberg

Men har någon verkligen brytt sig om att fråga afrikanerna vad de anser om västvärldens vilja att påtvinga dem sin syn på familjeplanering? Majoriteten i många afrikanska länder anser att abort är oacceptabelt under alla omständigheter, och moderskap värderas högt. Den påtvingade familjeplaneringen ses därför som ett nytt slags kolonialism, en kulturimperialism, och som de rika bidragsländernas diktatur. De flesta aborter görs dessutom i fattiga områden av människor som redan tillhör de mest sårbara. Det kan nästan betraktas som modern eugenik (rashygien): att säkerställa att endast planerade, privilegierade och perfekta får födas.

Nixonadministrationens sociala experiment att begränsa befolkningen i utvecklingsländer har förstört oräkneliga människoliv och det vill The Overpopulation Project fortsätta med. I dag vet vi också vilka förödande konsekvenser programmen fick, inte minst en snedfördelning mellan män och kvinnor. I Kina och Indien saknas i dag mellan 12 och 15 procent av den kvinnliga befolkningen, vilket fått allvarliga sociala konsekvenser i form av ökat sexuellt våld och människohandel. Även preventivmedlens välkända miljökonsekvenser, när de hormonstörande ämnen från preventivmedel hamnar i vattendrag, vill The Overpopulation Project belasta Afrika med.

Om vi vill påverka antalet barn som föds bör vi i stället hjälpa till att öka utbildningsnivån och säkerställa tillgången till hälsovård, säkra förlossningar för afrikanska kvinnor och ålderdomsförsörjning. Framför allt bör vi respektera kvinnors val i stället för att tvinga på dem våra överkonsumerande, livsförnekande värderingar.

Fler artiklar