De yngstas rätt diskrimineras i pandemin

Med tilltagande ansvarslöshet och minskad solidaritet med våra medmänniskor i riskgrupper i Sverige rättfärdigas alltmer omfattande ingrepp från centrala beslutsfattare. Rädda människor är lättare att ta ifrån personligt ansvar, men därmed också frihet och utveckling. Ett sådant allt vanligare ingrepp, menar jag, är att kyrkor och kommuner helt stänger ner samlingar för våra allra yngsta medborgare och deras föräldrar. Det är i mina ögon en åldersdiskriminering så länge vi fortsätter hålla aktiviteter öppna för andra åldrar. Jag menar att detta är något som kan få livslånga konsekvenser. Jag är oroad över både direkta och indirekta effekter på såväl barn som föräldrar.

Jag tycker att en total nedstängning av verksamhet för de yngsta är en orimlig avvägning mellan olika aspekter av barns rätt till utveckling, hälsa och fritid. Jag anser också att det är ett problem ur större demokratiska perspektiv. Våra yngsta medborgare har lika stort behov av den utbildning som öppna förskolor och babyrytmik erbjuder som den som barn i andra åldrar fortsätter att få. Möjliga åtgärder för att begränsa smitta mellan föräldrar, men ändå ge de små fortsatt andlig, social, motorisk och emotionell stimulans och bekräftelse, är ofta inte uttömda. Jag tänker att föranmälan även till sångsamlingar utomhus hade kunnat vara ett bättre alternativ samt att avgränsa uteverksamheterna.

Våra yngsta medborgare har lika stort behov av den utbildning som öppna förskolor och babyrytmik erbjuder som den som barn i andra åldrar fortsätter att få.

—  Nicklas Sundberg

Nog kan familjen och senare steg i utbildningssystemet – både inom kyrkan och i det offentliga – kompensera mycket av det som går förlorat, men barnens första år är en tid av intensiv formation motoriskt, kommunikativt och emotionellt, en utveckling som kan sätta djupa och breda spår. Att tillsammans investera tidigt i barn och deras föräldrar kan ha stor betydelsen för folkhälsa senare i livet, jämlika skolresultat, tröskeln till folkrörelseliv och annat som hör ihop med visioner om social hållbarhet.

Jag beklagar särskilt att öppna förskolan stängs för barn i utsatta eller särskilt sårbara miljöer, liksom för barn som bär på funktionsnedsättningar. Jag hoppas att man hunnit göra en ordentlig barnkonsekvensanalys mot barnkonventionen före beslut om att stänga samlingar för våra yngsta, att man utvärderar dessa beslut ur fler aspekter än smittspridning och att man oftare bjuder in oss brukare, föräldrar, till större delaktighet inför liknade beslut.

Jag känner mig som medborgare överkörd och misstrodd, och kollektivt bestraffad för andras festande och ansvarslöshet i att följa restriktioner.

[ Läs mer: Barn leker kyrka mitt i staden ]

[ Läs mer: Kyrkor kan förlora stöd till ungdomsverksamhet ]