För ett drygt år sedan kom vår yngste son hem från sitt livs första större ungdomsmöte. När han berättade om sina intryck av en kväll full av lovsång, undervisning, kompisar, fika och förbön frågade jag nyfiket vad kvällens talare hade haft för budskap. Svaret löd: “Han talade om att endast Gud kan hjälpa oss med våra problem, men pappa det stämmer ju inte. Människor kan också göra en stor insats för varandra.” Jag tror att det ligger en stor sanning i den kommentaren.
Gud har skapat oss till sin avbild och är den som på djupet kan möta våra behov och bistå oss med sin kraft. Men han har samtidigt konstruerat tillvaron på ett sådant sätt att vi behöver varandras närhet, kontakt, omsorg och hjälp för att må bra och kunna hantera tillvarons påfrestningar. Den pandemi vi just nu upplever gör att det på många sätt är utmanande att möta dessa behov. Kristen tro talar om att bära varandras bördor och att kärleken på så sätt fullbordar Guds vilja ibland oss. Kärlek i Bibelns slitstarka version handlar inte om ett tillfälligt känslorus utan syftar på viljans stadiga inriktning på andras bästa. Hur ska vi då omsätta denna konkreta omsorg i praktisk handling? Jag tror att ett av de bästa sätten stavas uppmuntran. Eller med Bibelns ord: “Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag” (Heb 3:13).
Jag har under pandemin märkt hur bra det fungerar att be för varandra över telefon.
— Daniel Röjås
Jag har hittills aldrig mött någon som sagt att de fått så mycket uppmuntran att de inte längre orkar bära bördan av all uppmuntran de möter från omgivningen. Uppmuntran verkar snarare vara en kollektiv bristvara. Därför vill jag uppmana oss alla att ta en allvarlig funderare inför det nya året på hur vi kan skapa en miljö som lyfter människor. Några konkreta förslag:
- Säg vänliga ord till dina medmänniskor. “Vänliga ord är som honung – smakar sött och gör kroppen frisk” (Ords 16:24). I coronatider är telefonsamtal en viktig kanal för att nå varandra. Jag har under pandemin märkt hur bra det fungerar att be för varandra över telefon.
- Skriv ett vykort, sms eller på messenger med en uppmuntrande hälsning. En skriven hälsning kan förändra en dag och ge mycket livsmod.
- Möt dina medmänniskor med en kärleksfull blick. Även i tider av social distansering kan en varm blick göra stor skillnad. “Vänliga blickar gör hjärtat glatt, god nyhet ger kroppen styrka” (Ords 15:30).
- Hjälp en medmänniska praktiskt eller ekonomiskt. Just nu finns det många medmänniskor som behöver en hjälpande hand på olika sätt. Det kan handla om att skotta snö åt någon som inte orkar själv, handla mat till någon som ofrivilligt sitter i karantän, eller om att swisha en slant till någon som på grund av pandemin fått problem med försörjningen. Det kan handla om en vän vars företag drabbats av restriktioner. Glöm inte att stödja lokala församlingars viktiga verksamhet, och organisationer som jobbar med att hjälpa de människor som kämpar på tillvarons skuggsida. Våra handlingar röjer vad som finns i våra hjärtan och nu är det tid att låta våra hjärtan fyllas med kärlek som får ett utlopp i att vi delar med oss till den som har det svårt. Ibland tänker vi kanske att vi ska invänta de rätta förutsättningarna för att börja ge, att allt först ska vara på plats. Då kan vi inspireras av ett exempel från den tidiga kristna kyrkan i Makedonien: “Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet” (2 Kor 8:2).
- Låt dig uppmuntras av tanken på de goda nyheterna om att varje människa är älskad av Gud och oändligt värdefull för honom. Så här står det om en ledare i den tidiga kristna kyrkan som hette Timotheos: “Han skulle styrka och uppmuntra er i tron så att ingen vacklade under alla dessa påfrestningar” (1 Thess 3:2–3).
Vi behöver i denna utmanande tid agera på ett sådant sätt att vi stärker uthålligheten och den mentala motståndskraften. Därför avslutar jag med orden från 1 Thess 5:14–15: “Uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla andra.”