Forskning visar att enprocentsmålet är problematiskt

Ekonomisk tillväxt måste vara en utgångspunkt i biståndet – det tar människor ur fattigdom. Här spelar svenska företag en stor roll och de bör därför involveras mer i biståndspolitiken. Att som biståndsminister Per Olsson Fridh beskriva Moderaternas ingångsvärden som “nationalistiska” och “att biståndet förvandlas till ett maktmedel som tvingar fram handelsavtal” visar på en bristande förståelse för hur fattigdom kan bekämpas och välstånd byggas.

Svenskt bistånd håller världsklass i effektivitet och uppföljning menar biståndsministern. Är det därför vi ger 250 miljoner kronor årligen till Rwanda – som i sin tur gett 350 miljoner kronor för att sponsra fotbollslaget Arsenal? Och varför är det viktigare att sponsra feministisk snöröjning i Kiev än att underlätta flyktingbarns rätt till skolgång? Faktum är ju att Sverige fått kritik från OECD för att inte fokusera biståndet. Och att Sverige skickar pengar till några av de mest korrupta länderna i världen, tror åtminstone inte jag imponerar på skattebetalarna.

Sveriges biståndsbudget motsvarar nästan halva EU:s budget för bistånd.

—  Elisabeth Svantesson

Jag menar att katastrofhjälp borde utgöra en större andel av svenskt bistånd. Och Sverige ska fokusera på det Sverige är bra på – för att göra så stor skillnad som möjligt. Klimat- och miljösatsningar samt insatser som gäller människors hälsa, exempelvis vaccinationer, är andra områden som bör prioriteras.

Sveriges biståndsbudget motsvarar nästan halva EU:s budget för bistånd och i antal kronor tvingas svenska skattebetalare lägga mer pengar än till exempel medborgarna i Kanada, trots att det är ett land som har tre gånger så stor ekonomi som Sverige.

Vi omprövar biståndet hela tiden, skriver Olsson Fridh. Intressant med tanke på att biståndet tillåts växa med exakt samma andel av BNI varje år – alldeles oavsett vad som händer i omvärlden, eller i Sverige för den delen. Det är inte vad jag kallar att ompröva.

[ Fredrik Wenell: Därför har Moderaterna fel om att sänka biståndet ]

Att enprocentsmålet är ett problem är inget Moderaterna kommit på, det visar forskningen. Det är också därför det bara enbart är ett fåtal länder som fortfarande håller fast vid det. Det spelar ingen roll hur mycket gott biståndsministern vill göra i världen, det spelar ingen roll hur bra Sida är: Får de mer pengar än de hinner planera för så kommer svenska skattepengar att gå till dåliga projekt. Exempel på detta saknas inte. Moderaterna vill hindra att det sker genom att slå fast en fyraårig biståndsram.

Under alltför lång tid har biståndsdebatten fokuserat på hur mycket pengar Sverige lägger på bistånd och i alldeles för liten utsträckning handlat om vilket resultat biståndet ger eller vad som ska uppnås genom det. Det är bättre att vi tar ansvar både för utsatta människor utomlands och för svenska skattebetalare genom att se med vad och hur vi kan bidra – i stället för att vara bundna till en viss procentsats och därefter försöka fylla denna med innehåll.

Avslutningsvis vill jag önska Olsson Fridh stort lycka i rollen som biståndsminister. Jag ser fram emot fler debatter.

[ Här är Sveriges nya biståndsminister ]