07 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Tidiga kyrkan såg Muhammed som villolärare

Kristna och muslimer delar tron på att Gud är en, men ivern att betona likheterna får inte ske på bekostnad av skillnaderna, skriver Karl-Henrik Wallerstein.

När Jakob Wirén, som en av Svenska kyrkans mest klartänkta teologer, hävdar att kristna kan se Muhammed som profet vet han att det skapar reaktion. Wirén är docent i systematisk teologi och även teologisk sekreterare åt ärkebiskop Antje Jackelén. Jag vill betona att hans bok har ett mycket bra kapitel där han gör upp med ersättningsteologin. Men det är inte det jag reagerar på, utan det kapitel som tar upp tanken att Muhammed skulle kunna ses som en profet även av kristna.

Det är dels ur kristen synvinkel viktigt att klargöra en klassisk kristen syn på mötet med islam, dels, och kanske ännu viktigare, vad som utgör den kristna självförståelsen av sin egen religion. Om vi börjar med att klargöra vad som utgör en kristen självförståelse av sin egen religion så tror vi att det kristna sättet att tro på en enda Gud är bekännelsen till treenigheten.

Denna lära utvecklades 600 år före Muhammed och kommer från Nya testamentet. Bekännelsen är norm för alla kristna kyrkor. Kristna har alltid hävdat att om man beskriver Gud som något annat än Fadern, Sonen och den helige Ande rör man sig bort från den kristna tron. Treenigheten handlar inte om logik utan om hur Gud har uppenbarat sig för oss. En kristen erkänner detta som ett mysterium, visserligen ett förnuftigt mysterium men lika fullt ett mysterium. Ju mer vi fördjupar oss i detta mysterium desto mer klarnar det för oss.

När detta är sagt är det också viktigt att betona att vi kristna ser spår av sanningen om vem Gud är i skapelsen och i mötet med vår medmänniska eftersom varje människa är skapad till Guds avbild. Eftersom varje människa söker Gud, tror vi kristna att vår själ är orolig till dess att hon finner vila i Gud (Augustinus). Det sökande som människan kännetecknas av innebär att det finns spår av sanning i varje religion som vill beskriva vem Gud är. Jag har själv personlig erfarenhet av stor samhörighet med mina muslimska trosfränder eftersom vi, till skillnad från många sekulära svenskar, delar tron på en Gud.

När man inom svenska skolan myntar termen “Abrahams barn” används denna term som en förklaringsmodell för att visa den kristna trons relation till framför allt judendomen men också islam. Denna term skapar samhörighet och dialog! Det är bra! Vidare så läser vi om Noa att han hade en son som hette Sem och därifrån kommer ordet “semit”. Till de semitiska språken räknas hebreiska, arameiska/syriska, akkadiska, feniciska, arabiska och etiopiska med flera. En “antisemit” är alltså inte bara motståndare mot judar utan även till araberna. När Gud så väljer ut semiten Abraham och slöt förbund med honom om att alla folk skulle bli välsignade i hans säd (1 Mos 12:1–3; 15:1–6) tror vi kristna att detta syftar på Jesus, han är Messias!

Kyrkofadern Johannes av Damaskus menade att islam bör liknas vid en kristen heresi.

—  Karl-Henrik Wallerstein

Var och en som söker sanningen söker djupast sett Gud – och nu bränner det till. Vi kristna tror inte att Muhammed utan Jesus är den som visar oss vem Gud är. Muhammed är ur kristen synvinkel en heretiker av den enkla anledningen att Muhammed förnekar treenigheten. Vi kan respektera allt gott och sant inom islam men vi vet att Jesus Kristus är hela mänsklighetens ende frälsare – han är ju vägen, sanningen och livet (Joh 14:6).

Men judar och muslimer står oss kristna väldigt nära eftersom vi delar tron på att Gud är en. Det är också hedrande att muslimer ser Jesus som en stor profet i Koranen och att Maria, Guds moder, räknas som mor till en profet. Men religionsfrihet innebär inte att vi tror att alla religioner är lika eller lika sanna. Om jag mött Jesus som min personlige frälsare kan jag inte finna frälsningen hos Muhammed. Det är intressant att när islam började växa sig stark på den arabiska halvön omkring år 700 efter Kristus, menade kyrkofadern Johannes av Damaskus att islam bör liknas vid en kristen heresi. Det var inte tal om att kyrkan kunde acceptera denna villolära.

För att avsluta med ett citat från tidningen Livskällan (nr 1, 2020) av en kristen missionär vid namn Terese. Hon skriver klarsynt: “Ivern med att betona likheterna får dock inte ske på bekostnad av skillnaderna. Det finns skillnader och den stora skillnaden stavas Jesus Kristus. Den stora stötestenen. Det sköna namn som står över alla andra namn.”

Jag förstår inte hur någon kristen teolog ens kan påstå att en kristen kan se Muhammed som en profet. Vi kan se honom som en profet för våra vänner muslimerna, men knappast som en profet för oss kristna.

“Hos ingen annan finns frälsningen, ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss” (Apg 4:12).

Jesus namn! Hur skönt det klingar, låt det höras kring vår jord. Inget annat världen bringar, hopp och tröst som detta ord (Psalm 716).

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar