19 oktober 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Religionsfriheten bör väga tungt i beslut om coronarestriktioner

Med tanke på att religionsfriheten står i grundlagen, medan rätten att gå på kulturella evenemang inte gör det, borde religionsutövning särbehandlas positivt under pandemin, skriver Lisa Unosson.

Morgonmässa i Uppsala Domkyrka med ärkebiskop Antje Jackelén under första mässan med de nya reglerna om endast 8 personer i bänkarna.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Religionsfrihet och möjligheten att utöva religion, enskilt och tillsammans, är en grundlagsskyddad rättighet. Att gå på andra offentliga tillställningar, som en fotbollsmatch, teater eller konsert, är inte det. Därför undrar jag varför inte religionsutövning särbehandlas positivt och ges ett undantag i regelverket kring allmänna sammankomster och offentliga tillställningar under coronapandemin?

I början av februari sa kulturminister Amanda Lind angående coronarestriktionerna: “Det som jag tycker är viktigt är att vi hittar regler som är likvärdiga, oavsett om du deltar på en gudstjänst eller ett kulturevenemang” (Dagen 21/2). Jag ifrågasätter hur välgrundat det är att likställa religionsutövning med kulturella evenemang.

Linds citat gör det tydligt hur gärna det argumenteras utifrån vad som är rättvist eller inte. Det ska vara en rättvis behandling av gudstjänster och kulturella evenemang, som båda faller under lagstiftningen för allmänna sammankomster. Att sedan betydligt många fler kan vistas i till exempel ett gym än i en lika stor kyrkolokal upplevs också orättvist, men är egentligen en annan sak då ett gym faller under lagstiftningen kring “näringsverksamhet” vilket kyrklig verksamhet inte gör. Men oavsett lagstiftning så glömmer rättviseargumentationen att religionsfriheten är grundlagsskyddad, ett faktum som borde kunna föranleda att man gör ett undantag i coronarestriktionerna till fördel för religiösa sammankomster.

Det jag vill är att Amanda Lind och hennes kollegor ska visa att de tar religionsfriheten på allvar.

—  Lisa Unosson

Trots upprepade tillfällen då regeringen har försökt förändra och anpassa regelverk så att de blir mer flexibla och verklighetsnära, har jag varje gång blivit lika besviken på att rättigheten att gå på gudstjänst beaktas i sådan liten, nästan obefintlig, utsträckning. För att inte få samlas fler än åtta personer är att starkt begränsa möjligheten att utöva religion tillsammans med andra.

Detta tycks mig inte bättre än ett negligerande av religionsfriheten. Sveriges kristna råd yttrade sig så här när de granskat promemorian till pandemilagen: “Religionsfriheten är en mer grundläggande rättighet än till exempel egendomsskyddet och näringsfriheten, vilka promemorian ger en mer utförlig behandling”.

Regeringen verkar alltså ta mer hänsyn till andra grundlagsskyddade fri- och rättigheter än till religionsfriheten – varför då? Det vore respektfullt mot Sveriges alla religionsutövare om våra ledande politiker, till exempel Amanda Lind, åtminstone kunde förklara hur de motiverar att gudstjänster kan likställas med övriga kulturella evenemang med tanke på att religionsfriheten står i grundlagen, medan rätten att gå på kulturella evenemang inte gör det.

Självklart behöver vi kristna ta pandemin på största allvar och agera ansvarsfullt. Jag kan följa Tegnells resonemang när han menar att det inte bara handlar om att räkna kvadratmeter i en lokal utan att man även måste beakta till exempel möjligheterna att gå in och ut på ett smittsäkert sätt. Trots det så är begränsningen på åtta personer i de flesta kyrkolokaler mycket anmärkningsvärd.

Jag förespråkar inte att vi kristna ska strunta i regler och restriktioner. Det jag vill är att Amanda Lind och hennes kollegor ska visa att de tar religionsfriheten på allvar. Jag vill också uppmana alla kristna och andra religionsutövare att verka för att Sveriges ledande politiker ska bemöta denna fråga i stället för att gömma sig bakom rättviseargument och ursäkter om krångliga regelverk. För trots flera olika aktörers försök att bevaka religiösa intressen och påverka politiker i alla turer kring coronarestriktionerna (och jag är glad och tacksam för dem!) ser jag ingen nämnvärd effekt.

Det bekräftar bara det jag tyvärr redan visste: Att religion har en på många sätt obetydlig ställning i Sverige, detta oerhört sekulariserade och individualiserade land. Här finns all möjlighet för Sveriges ledande politiker att bättra sig. Till exempel genom att göra allt de kan för att stå upp för och underlätta utövandet av grundlagsskyddade fri- och rättigheter, som religionsfriheten, också under pandemitider.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar