Debatt

Stärk undervisningen om kristendom i den offentliga skolan

Skolan behöver mycket stöd från Svenska kyrkan och frikyrkor för att höja intresset för religion bland både elever och lärare, och för att ge barn och ungdomar trygghet från Bibelns budskap, skriver Ulla-Britt Hagström.

En aktuell debatt handlar i dag om ja eller nej till religiösa friskolor. Den borde i stället handla om kristendomens ställning inom ämnet religionskunskap i den offentliga skolan. Det handlar i grund och botten om förståelsen för Sveriges kulturella arv och dess betydelse för samhället. Sedan kristendomen från 1960-talet ingår i ämnet religionskunskap har den tyvärr hållit på att försvinna också där. När förslaget till ny kursplan i religionskunskap för grundskolan kom 1999 fanns inte ordet kristendom nämnt över huvud taget. Det skulle bytas ut mot “abrahamitisk tradition”. Genom att ha turen att då ha plats som riksdagsledamot kunde jag ställa frågor och agera direkt mot skolministern. Det landade som väl är i att kristendomen fick vara kvar i kursplanen inom ämnet religionskunskap.

Som lärare genomförde jag för ett antal år sedan en anonym enkät med elever i årskurs fyra, fem och sex. Jag ville helt enkelt få en liten bild av intresse för och kunskaper i ämnet religion. Tyvärr blev mina slutsatser att intresset minskade under mellanstadiet. Anmärkningsvärt var också att kunskaperna inte alls ökade. Det slog mig också hur svårt det är att inom ämnet religionskunskap göra ingående studier av islam, buddhism och hinduism om eleverna inte har grundkunskaper i vad kristendom innebär.

Min slutsats är att skolan behöver mycket stöd från Svenska kyrkan och frikyrkor för att höja intresset för religion bland både elever och lärare. Många lärare känner sig osäkra på hur de får undervisa. Flera saknar också kunskaper. Av de tolvåringar jag tillfrågade upplevde hälften att man aldrig läser Bibeln i skolan. Undervisningen har ofta inte heller anknutit till elevernas verklighetsbild utan gått över huvudet på många.

Även om det inte är modernt i dag att läsa “Tio Guds bud” ger de ändå en trygghet i regler som är viktiga att följa och regler som vår lagstiftning i grunden mycket bygger på. Den gyllene regeln att älska sin nästa som sig själv (att göra mot andra som man själv vill bli behandlad) kände bara tre procent i min enkät till. Kristendomen sätter barnen i centrum. I kärleken finns ingen rädsla, påvisar Bibeln. Det är därför den är så viktig för tryggheten för barn och ungdomar också i skolan. Med tanke på detta måste Kyrkan bli mer angelägen att öka kontakterna med skolan.

Det slog mig också hur svårt det är att inom ämnet religionskunskap göra ingående studier av islam, buddhism och hinduism om eleverna inte har grundkunskaper i vad kristendom innebär.

—  Ulla-Britt Hagström

Med erfarenhet som lärare i drygt 40 år riktas mina tankar till den okunskap om Bibeln och dess lärdomar som så många upplever i dag. Vad har egentligen hänt från husförhörens tid till den bibellöshet vi upplever i dag? Ingen vill väl tillbaka till den årliga kontrollen i Svenska kyrkan av församlingsbornas bibelkunskaper och läskunnighet fram till slutet av 1800-talet.

Den gav otrygghet och anspänning inför att inte kunna och att göra bort sig. Men i dag undrar jag om inte otryggheten är mycket värre – genom att våra barn och ungdomar berövas den trygghet som Bibelns budskap innebär.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig