Att bli ett helgon är inte förbehållet några få superkristna

Varje kristens kallelse är att helgas, att bli helig, att bli ett helgon. Det är inte förbehållet några få “superkristna”, utan handlar om att bli den Gud har skapat en till att vara.

“Det finns bara en enda sorg, ett enda verkligt misslyckande och tragedi i livet, att inte bli ett helgon.” Så sa en fransk poet vid namn Léon Bloy. Den kallelse som ges varje kristen i dopet är att ha en relation med Gud, att umgås med Gud. Och såsom man umgås, så blir man. Som Gud säger i skriften: “Ni ska vara heliga, ty jag är helig.”

Helighet kommer inte från ens egen moraliska styrka, utan snarare tvärtom: Den kommer från den ödmjuka insikten om ens egen synd och brist och ens längtan efter att umgås med en helig Gud.

Helgelsen är alltid en social process och ingen solo-trip, Gud använder andra människor för att göra oss mer helgonlika.

I texten från Hebreerbrevet på Alla helgons dag finns tre sanningar som format varje helgon i historien och som också gäller för oss som vill vandra helgelsens väg. Texten lyder:

“När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” (Heb 12:1–2)

1. Vi är omgivna. Vi vandrar inte helgelsens väg själva, utan är omgivna av en sky av vittnen. Denna sky av vittnen, trons människor, som Hebreerbrevets författare talar om i sitt elfte kapitel är bland annat Abel, Henok, Noa, Abraham, Sara, Isak, Jakob, Mose. Poängen är att skriften är fylld av en sky av vittnen vars mångfald av liv visar oss hur vi vandrar helgelsens väg. Och efter skriftens tid är kyrkan både förr och nu fylld av vittnen som förkroppsligat Guds helighet, som med sina liv blir som ett konkret tecken på Guds närvaro och helighet. Helgelsen är alltid en social process och ingen solo-trip, Gud använder andra människor för att göra oss mer helgonlika.
2. Ett helgon håller ut. Quick-fix och snabba lösningar är inte helgonens väg i det inre livet med Gud. Ett helgon vet att vandringen med Gud oundvikligen kommer pendla mellan vistelser i öknen och i Eden, att livet innehåller tider av kamp och tider av frihet. Det finns inga helgon som levt ett bekymmersfritt liv, men det finns inte heller några helgon som inte fått smaka något av Guds godhet. Med Andens hjälp håller helgonet ut i vandringen på helighetens väg. Som Jesus säger: “Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv.” (Luk 21:19)
3. Ett helgon håller blicken fäst på Jesus. “Låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” Helgonen har alltid porträtterats med ögonen öppna. De sluter inte sina ögon i inåtvänd meditation, utan har ögonen öppna. Och när helgonen håller blicken fäst på Jesus ser de två saker. De ser Gud och hans härlighet, de ser den himmelska glädjen och det paradis som väntar. Men de ser också såren i Jesus händer, de ser människors ondska och lidandet i världen. För detta blundar de inte, utan ger likt Jesus sitt liv för världen.

[ Dagens quiz om Allhelgona ]

Tänk vilken motvikt denna kallelse är mot den känsla av meningslöshet som sipprar igenom i vår tid. Att bli ett helgon är vad varje kristen är döpt till, det är att bli den Gud har skapat dig till att vara. När du vandrar helgelsens väg, bär då dessa sanningar med dig: du är inte ensam utan omgiven, håll ut i livets olika skiften och håll blicken fäst vid Jesus.

För att parafrasera citatet i inledningen: Det finns bara en enda glädje i livet, att bli ett helgon.

[ Låt om himlen och döden trendar på Youtube inför allhelgona ]