Debatt

Systemet fungerar klanderfritt - men saknar medmänsklighet

Jag vädjar inte om vare sig fler, färre eller annorlunda lagar. Jag vädjar om modet att sätta människans okränkbara värde i första rummet, skriver Jacob Sunnliden.

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard och socialminister Jakob Forssmed, era respektive ansvarsområden är mycket komplexa, och det har jag största respekt för.

Migrationspolitiken är alltid en het potatis och är en lätt måltavla för billiga poänger. Alla tycks ha en stark åsikt och ett färdigt förslag på lösning. På det sociala området verkar det som om det inte spelar någon roll hur man än vrider och vänder – det kommer alltid att kritiseras, ersättningsnivåerna är för låga och köerna till psykakuten för långa.

Mitt ärende är inte att i första hand kritisera eller att utkräva något slags ansvar. Jag vill inte sälla mig till den skara av människor som högljutt försöker basunera ut sitt budskap om alltings eländighet.

Nej, jag har en vädjan. Som engagerad inom Frälsningsarmén och som anställd inom Svenska kyrkan möter jag på olika sätt dem som faller mellan stolarna. Utifrån den plattformen vädjar jag till er att reflektera över den människosyn som finns inom era ansvarsområden. En vädjan om att i högre utsträckning främja människors förmåga att visa barmhärtighet.

Det behövs en struktur inom Migrationsverket och socialförvaltningarna där medmänskligheten får större utrymme.

—  Jacob Sunnliden

För det är något som skaver i svensk social- och migrationspolitik och lösningen verkar allt som oftast vara åtstramning. Migrationspolitiken ska stramas åt och socialförvaltningarna runt om i landet får allt stramare förhållningsregler. Nya lagar ska ge struktur.

Men det är inte åtstramning som behövs. Tvärtom.

Det behövs en struktur inom Migrationsverket och socialförvaltningarna där medmänskligheten får större utrymme. En miljö där medarbetare vågar visa barmhärtighet utan att systemet slår dem på fingrarna. För hur är det möjligt att en fembarnsfamilj får stå hemlös utan rätt till bistånd?

Migrationsverket har följt sina lagar och regler och socialförvaltningen likaså. Alla instanser har gjort rätt till punkt och pricka men effekten är hemlöshet för sju personer utan någon som helst rätt till hjälp eller bistånd.

Eller hur är det möjligt att en ung man kommer till Sverige på arbetstillstånd, byter arbete, får ingen information om att förnya arbetstillståndet och fem år (!) senare knackar polisen på dörren och sätter honom i förvar?

Det är inte okej. Det får inte gå till så här. Ni kan inte utvärdera myndigheternas funktionalitet utifrån om medarbetarna följt regelboken till punkt och pricka. Fokus måste vara på människan och inte på åtstramningar, system, budget och effektivisering.

De flesta system fungerar så att de uteslutande ska upprätthålla de lagar och regler som finns. De är inte utformade för att se människan. Det måste man föra in i systemet manuellt.

I de två fallen jag nämnde ovan så fungerar systemet klanderfritt. Det fungerar till punkt och pricka. Ingen har gjort fel. Men det fattas en variabel – nämligen människosynen. Det fattas medarbetarna möjligheten att ge stöd till en hemlös fembarnsfamilj eller att smidigt ge en ung man ett nytt arbetstillstånd. Systemet kväver möjligheten till barmhärtighet. Det kväver möjligheten till att se människan.

Jag vädjar inte om vare sig fler, färre eller annorlunda lagar. Jag vädjar om modet att sätta människans okränkbara värde i första rummet och utifrån det forma myndigheterna ni ansvarar för.

Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar