Hur kan vi i det moderna samhället bidra till att förebygga uppkomst av ensamhet och isolering? Det finns forskning som visar att många äldre människor saknar kontakter i sitt lokala sammanhang, och har dålig kännedom om sina närmaste grannar i samma trappuppgång eller på samma gata eller väg.
Ensamhet och främlingskap besvärar många av dessa människor. Det kan handla om personer som förlorat sin livskamrat, men också om ungdomar i sin första egna bostad, personer som flyttat inom landet eller personer som kommit till vårt land som immigranter.
Om sådana personer saknar en fungerande lokal gemenskap riskerar dessa att hamna i ensamhet och isolering, vilket kan leda till depression och andra svårigheter. En annan risk är att en del av dessa kan bilda eller ansluta sig till någon extrem grupp vid sidan av vårt ordinarie samhälle, vilket kan medföra problem av olika slag.
Denna modell skulle kunna prövas som ett forskningsprojekt i några kommuner i vårt land, förslagsvis under ledning av Folkhälsomyndigheten.
— Bror Tage Lindstedt
I Andra Moseboken berättas om att när Mose, efter israeliternas uttåg ur Egypten, behövde delegera ansvaret för folket fick han goda råd av sin svärfar Jetro.
”Mose lyssnade till sin svärfar och rättade sig efter honom. Han valde ut dugande män bland israeliterna och gjorde dem till hövdingar över folket, till ledare för grupper på tusen eller hundra eller femtio eller tio.” (2 Mos 18:24–25) Bibeltexten är ett intressant exempel på social och demokratisk organisation.
Denna modell skulle kunna prövas som ett forskningsprojekt i några kommuner i vårt land, förslagsvis under ledning av Folkhälsomyndigheten. Man kan då utgå från de strukturer som finns, det vill säga region, kommun, församling och valdistrikt – indelningar som redan används bland annat vid allmänna val och för statistik.
[ Livsstil: Ensamhet är på väg att bli nästa folksjukdom ]
Forskningsprojektet kunde till exempel kunna organiseras i fem kommuner, med fem valdistrikt per kommun, med fyra decigrupper (en grupp med tio hushåll benämns här decigrupp) per valdistrikt, vilket resulterar i 25 valdistrikt vardera med fyra decigrupper, det vill säga totalt 100 decigrupper, alltså sammanlagt 1000 hushåll.
För att ge projektet ett konkret innehåll i varje decigrupp kan gruppledaren inbjuda sina hushåll till förslagsvis en bokcirkel med regelbundna träffar. Om i genomsnitt fem personer per grupp deltar i en sådan bokcirkel, blir det totalt 500 bokcirkeldeltagare, vilka sedan kan utgöra underlag för utvärdering av projektet.
Detta skulle verkligen kunna bygga gemenskap och motverka den utbredda ensamheten. Fullt genomförd, skulle den angivna ledarstrukturen också kunna fungera som en civil beredskapsorganisation i händelse av krig eller kriser i samhället.
[ Frida Park: Staten kan inte ensamt mota ensamheten i grind ]
