Har skogen verkligen inget värde om den inte sågas ner, KD?

I SVT:s Aktuellt den 19/7 intervjuar en journalist landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och hänvisar till att Sverige aldrig avverkat så mycket skog som nu och att forskare anser att det är ohållbart. Kullgren svarar att han för sin del tycker att skogsbruket är hållbart. Tyvärr frågar journalisten inte vad han grundar detta på. Min tolkning blir då att Kullgren grundar sig på en liberal ideologi som strävar mot oförminskad tillväxt, trots att forskare i dag är överens om att jordens resurser är begränsade. Det skrämmande med det tänkandet är att människor invaggas i tron att tåget rusar på och inte går att stoppa, att det inte finns några alternativ.

Politiker och skogsbolag tror att fortsatt kalhuggning och manipulering av skogen genom exempelvis gödsling ska kunna öka skogsavverkningen. Men det bygger på en total förnekelse av skog som ekosystem. Ekosystem som inte bara är viktiga för skogsområden utan för hela vår natur i hela vårt land. Detta tänkande och idén att så kallad grön teknik ska lösa alla problem är en del av vårt kollektiva förnekande av verkligheten. All teknik kräver ju utvinning och förbrukning av naturresurser. Dessa omfattande och komplexa problem är alltför osynliga i den samhälleliga debatten och inga politiker verkar våga ta i frågan på allvar.

I samma avsnitt av Aktuellt intervjuas även Per Angelstam, professor i skogs- och naturresursförvaltning, som hävdar att det svenska skogsbruket är för ensidigt och därför inte hållbart. Han uttrycker frustration över att kunskap och evidens om hur vi ska sköta skogen och arter inte tillämpas i Sverige, men att politikerna inte låtsas om detta.

Politiker och skogsbolag tror att fortsatt kalhuggning och manipulering av skogen genom gödsling ska kunna öka skogsavverkningen. Men det bygger på en total förnekelse av skog som ekosystem.

—  Anneli Einarsson

Journalisten frågar landsbygdsministern: ”Avverkas det för mycket skog i Sverige?”. Peter Kullgren svarar att ”Det är klart att man bör hålla koll på det, men här är det ju en marknad, en efterfrågan och tillgång som styr. Ska vi ha ett aktivt skogsbruk så behöver vi ju också använda timret, alltså en skog som bara står och till slut förmultnar, den genererar ju inget värde.”

[ Dokument: Granbarkborren äter upp kyrkans skog för miljoner ]

Det är en ohygglig utsaga av flera anledningar. Det vår regeringsföreträdare säger är alltså att skog endast har ett värde om den avverkas. Förutom att uttalandet visar på en total nonchalans i relation till den kunskap som i dag finns om ekologiska system och biologisk mångfald, ger den också uttryck för ett förhållningssätt till naturen – och i förlängningen samhället och människan – där allt riskerar att reduceras till produkter och objekt på en marknad. Att regeringen säger sig vilja använda skogsråvaran till den så kallade gröna omställningen är en standardfras som syftar till att undvika de grundläggande, komplexa och existentiella problem som vi står inför.

Inom forskning och utbildning har begreppet “wicked problems” (ungefär “ondskefulla problem”) blivit alltmer vanligt förekommande. Forskare använder begreppet på olika sätt inom exempelvis samhällsvetenskap och hållbarhetsforskning, eller ingenjörsutbildning där Johanna Lönngren vid Umeå universitet använt begreppet i sin avhandling (2017). Lönngren menar att begreppet kan vara fruktbart för att diskutera komplexa sociala och miljömässiga problem och för att belysa de begränsningar som reduktionistiska förhållningssätt leder till.

[ Byråkrati och vilt utmaningar för mindre skogsägare ]

Vi måste nu börja erkänna att vi har “wicked problems”, exempelvis problem som handlar om svåra målkonflikter som är olösliga genom att enbart utgå från våra nuvarande samhällsstrukturer, invanda tankemönster och ensidiga tro på teknik. Det krävs att vi erkänner vidden av problemen och dess komplexitet, vilket innebär att vi kommer att behöva göra livsstilsförändringar som går bortom att använda pappersmuggar i stället för plastmuggar. Här krävs samarbete över partipolitiska och ideologiska gränser för att unga människor ska våga tro på framtiden. Vi behöver därför skapa förutsättningar för människor i samhället att mötas och prata med varandra, att kunna bli delaktiga i förändringen, en öppenhet för nya tänkesätt och kreativa idéer. Här skulle kyrkan kunna ha en viktigt roll.

Jag röstar inte på Kristdemokraterna, men kan ändå tycka att det är extra sorgligt att ett parti som åtminstone historiskt haft en ambition att lyfta existentiella och etiska frågeställningar i den politiska debatten så fullständigt anpassat sig till en eko-liberalistisk syn som ser teknik som lösningen på allt. Som inte ser människa, djur och natur som en helhet och att människan är satt till att ödmjukt vårda den planet vi fått som gåva.

Efter inslaget i Aktuellt hänger frågorna i luften: har skog inte något värde om den inte sågas ner? Kan allt köpas och säljas på en marknad? Hur ska vi kunna möta de enorma utmaningar som samhället står inför om det ekonomistiska tänkandet tillåts dominera på alla områden? Var finns de politiker som vågar lyfta de i grunden existentiella och etiska frågor som våra “wicked problems” leder fram till?

Vi måste, på riktigt, börja prata om hur vi ska kunna leva och bygga vårt samhälle utan att förstöra vår egen livsmiljö.