Vi tror att Gud verkar i den yngre generationen. Men vågar vi lyssna på dem och göra de förslag på förändringar som unga kommer med?
Equmeniakyrkans årliga kyrkokonferens är över. Vi har kommit hem fulla av intryck, glada och tacksamma för den goda gemenskapen och värmen. Årets konferens innehöll även kontraster – vi såg en medveten ambition att inkludera barnen i konferensen och gudstjänster, ett positivt engagemang och en drivkraft för att ge unga en självklar plats på konferensen.
Samtidigt fick vi ta del av en rapport som visar att en av de största utmaningarna vår församlingsrörelse ser är alltmer åldrande församlingar. Detta kommer inte som en överraskning utan är välbekant för de flesta av oss. Alla har vi nog varit med, eller besökt en församling där barn och unga saknas och där församlingen inte vet hur de ska kunna påverka situationen. Eller träffat ungdomar som huserat i församlingens källare och varit frustrerade över att de inte hörs, att de inte får något riktigt inflytande.
Så vilka är lösningarna? Vilka nycklar finns det?
Svaret är inte enkelt utan utmanande. Unga människor i dag lever i en radikalt annorlunda tid än tidigare generationer. En tid som utmanar klassiskt ideellt engagemang och traditionella församlingsgemenskaper. Samtidigt som dagens unga vill vara med och göra skillnad där det verkligen känns meningsfullt.
En sak är dock säker: Åldrande församlingar ropar efter föryngring och det ropet måste fokusera på unga människors behov. Kyrkan finns till för de unga och inte tvärtom. Att föryngra kyrkan handlar om att bygga församlingar där unga människor mår bra, växer i tro, vill dela gemenskap och bära ansvar. Det handlar inte om att vi ska fylla kyrkbänkar. Det handlar i stället om att vi ska fortsätta dela tro, dela liv.
Vi tror att en grundläggande del i att bygga en attraktiv församlingsgemenskap för unga handlar om att skapa förutsättningar för unga att få reell möjlighet att påverka sin församling. Reell i bemärkelsen att barn och ungas röster får utrymme och att deras åsikter får ett direkt inflytande i församlingen. Att vi lyssnar på de unga, helt enkelt.
Detta behöver inte bara betyda att ha en ung i beslutsfattande organ som styrelse, utan att församlingen hittar kreativa sätt att på allvar ta del av det som ligger på unga människors hjärtan och låter det påverka församlingens liv på konkreta sätt.
[ Det är Equmeniakyrkans största utmaning ]
Vi i barn- och ungdomsorganisationen Equmenia vill också aktivt verka för att brygga gapet som ibland uppstår mellan församlingar och Equmenias verksamhet, som till exempel scouting. Bland annat genom att uppmuntra församlingsmedlemmar att vara med och stödja sin scoutverksamhet och därigenom bygga relation till unga människor som inte naturligt känner sig hemma i en kyrka.
Vi tror att relationsbyggande är en central del, att tron kan få delas på ett naturligt sätt och vi lär känna varandra. Vi tror också att vi gemensamt behöver arbeta för att leda unga människor in i ledarskap och funktion. Många unga vill bidra och vill vara delaktiga, men ibland saknas möjligheten att ta små, enkla steg in i ledarskap. Där tappar vi tyvärr ibland unga människor som inte upplever att de får chans att växa in i ledarskap och känna sig både behövda och sedda i kyrkan. Här tror vi det finns goda möjligheter att tänka nytt och skapa enklare former.
Om kyrkan menar allvar med att nå unga människor behöver vi också vara öppna för förändring.
— Marcus Lind, Kristin Flodström och Magnus Sternegård, Equmenia
Historiskt har kyrkor startat barn- och ungdomsförbund med ett missionellt syfte. Det syftet finns kvar – målet är att nå människor utanför kyrkan som församlingen annars inte når. Om kyrkan menar allvar med att nå unga människor behöver vi också vara öppna för förändring så att de barn och unga som hittar till ungdomsorganisationen Equmenia också hittar naturliga vägar in i församlingen. Varje gång en ny medlem tas emot i en kristen gemenskap så förändras församlingen.
Alla människor bär på unika perspektiv och erfarenheter och det påverkar sammansättningen i församlingen när någon tillkommer eller lämnar. Där är ungas perspektiv och erfarenheter särskilt viktiga att erkänna och ta tillvara på. Eller som det uttrycks i en förbön för nya medlemmar i Equmeniakyrkans handbok: ”Hjälp oss alla att vara beredda på att förändras nu när vi berikas med en ny medlem i vår församling.” Här upplever vi att det i dag finns en utmaning för många församlingar: Man vill gärna växa, men helst utan att behöva förändras.
Frågan vi måste ställa varandra är: Vilka vanor, mönster och strukturer behöver vi våga ifrågasätta och våga förändra för att skapa plats för den unga generationen?
