Krönika

Ur all smärta och förtvivlan kanske kan komma större klarsyn

Debattredaktör Eva Skog: Även om man ibland kan känna “Men bara gör nåt då!” är det här samtalet som böljar fram och tillbaka ett av vårt samhälles största styrkor.

När träden avlövas ser man längre från vårt kök. Så lyder titeln på en bok av pastor Tomas Sjödin, och jag kommer att tänka på det uttrycket i dag när jag tittar ut genom fönstret och ser löven som börjat byta färg. Snart faller de, och då ser man längre också från mitt köksfönster.

I tidningar och på tv och i poddar pratas det nära nog oavbrutet om sprängningarna, morden och gängkriminaliteten och hela samhället famlar efter svar. Hur ska vi få bukt med problemen? Hårdare straff! Mer övervakning! Förebyggande åtgärder! Mer pengar! Förslagen är många och nästan i samma andetag som någon presenterar möjliga åtgärder höjer någon annan ett varningens finger och påpekar risker och svagheter med desamma. Och även om man ibland kan känna “Men bara gör nåt då!” är det här samtalet som böljar fram och tillbaka ett av vårt samhälles största styrkor. Ingen ensam har alla svaren, och ju förr vi inser det – och att vägen oftast är som mest farbar mellan två diken – desto snarare kanske vi kan börja lyssna på andras röster med större respekt och nyfikenhet.

När löven faller ser man längre. De bara grenarna avslöjar hur trädet ser ut, utan förskönande prydnad. En del som kommenterar samhällsutvecklingen beskriver det som om Sverige nu vaknar upp, yrvaket, och blir avklätt sin godtrogna naivitet som länge dolts av – skulle man illustrativt kunna säga – en allt vissnare lövdräkt. Men ur all smärta och förtvivlan detta skapar kanske kan komma större klarsyn. När löven faller ser vi den avlövade versionen, den osminkade verkligheten. Ser vi inte den är det svårt att hitta rätt lösningar.

Vart ska vi gå, vilka stenar riskerar vi snubbla på om vi slår in på just “den där” vägen som någon annan föreslagit?

—  Eva Skog

Så nu när vi börjat se den nakna sanningen – vad ska vi göra? Nu är inte tid att överlåta åt enbart politiker och experter att komma med alla förslag på lösningar. Vi behövs allihop. Vars och ens bidrag är viktigt i ett demokratiskt samhälles strävan att verka för det gemensammas bästa.

Och nu anar ni vart den här debattredaktören är på väg: Skriv! Debattera! Vart ska vi gå, vilka stenar riskerar vi snubbla på om vi slår in på just “den där” vägen som någon annan föreslagit? Vilka förut så dekorativa löv har singlat ner och uppenbarat sanningar utanför ditt köksfönster?

Debatt- och åsiktssidorna i Dagen är platsen där dina problembeskrivningar, oro och lösningar kan komma till uttryck. Ta den möjligheten. Mejla debatt@dagen.se. Vi hörs!

Fler artiklar för dig