Patrik Olofsson har rätt i att det kan bli mycket tjafs och åsikter på till exempel sociala medier om olika företeelser i kristenheten och att tonen kan vara tråkig och ibland kärlekslös. Men det är viktigt att understryka hur värdefullt och bibliskt det är att varna, och ibland kan det nog vara reaktionerna på ett sunt varnande som är problemet.
Vi får tillåtelse från Bibeln att varna för villoläror, och i 2 Timoteusbrevet 4 namnges till och med kopparsmeden Alexander.
Själv kan jag inte nog sätta värde på att jag mitt uppe i en osund församling inom framgångsteologin blev varnad av en person för både själva församlingen och en världsvid rörelse på ett rakt, tydligt och sakligt sätt med understöd av vad Bibeln säger. Det räddade mig ut ur ett skadligt sammanhang och i dag varnar jag andra och försöker att göra det så kärleksfullt och ödmjukt jag kan, för kärleken ”har sin glädje i sanningen” (1 Kor 13).
Visst kan vi se olika på saker och ting. Frågan är hur långt vi kan gå i att tolerera de olikheterna innan det passerar gränsen för villolära och ett annat evangelium? Vi vill ju inte följa en annan Jesus och riskera att på sikt ”vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus” (2 Kor 11:3-4).
Det är just attityden i hur vi framför vår kritik som är av betydelse om vi inte ska orsaka bråk, sura miner och splittring.
— Anna-Karin Stenberg
Ja, vi ska be för och älska varandra och respektfullt lyssna på varandra. Men det är inte alla vi ska kroka arm med, eller – som Bibeln säger – gå i ok med. Vi ska inte ”kasta paj” på varandra men det är viktigt att belysa vikten av att varna – Bibeln talar om ett avfall från sund kristen tro i den yttersta tiden. Vi får be att varnandet sker så kärleksfullt och sanningsenligt det bara går.
Precis som Lisa Fredlund skriver om Kristusdoft tror jag att Gud doftar gott, för han är kärlek och ljus och inget mörker finns i honom. Bibeln uppmanar oss att pröva andarna, men samtidigt ska vi inte döma. Det är just attityden i hur vi framför vår kritik som är av betydelse om vi inte ska orsaka bråk, sura miner och splittring. Men hur framför man kritik utan att verka hård, oresonlig och dömande? Jag tror att vi ska akta oss för att döma människors hjärtan – vi kan inte veta vad som finns inuti en annan människa. Men vi kan känna igen de falska profeterna på deras frukt, det är den tydliga vägledning Bibeln ger oss.
Jesus var kärlek även när han tillrättavisade de hårdnackade fariséerna. Nu kan vi inte vara lika storslaget kärleksfulla som Jesus, och ska nog inte gå runt och säga ”huggormsyngel” till folk. Vi kan alltid försöka tänka på vår attityd och inställning, sträva efter att vara ödmjuka i mötet med människor som gjort oss illa eller till och med predikat ett annat evangelium som skadade oss.
Kristi väldoft verkar inrymma såväl knivskarp tydlighet och avstånd från främmande läror såväl som ödmjukhet, kärlek, barmhärtighet och renhet. Det doftar, som liljor och syrener, mycket gott.
