Katoliker är inga avgudadyrkare

Skräcken för den katolska kyrkan är fortfarande stor i vårt land. 1600-talets förbud för katoliker att leva i Sverige varade länge. Svenska kyrkans prästerskap gjorde sitt till för att inympa i befolkningen att rätt kristendom representerades av den “rena, evangeliska läran”, en benämning som fortfarande lever kvar. Fram till åren efter andra världskriget måste en kristendomslärare tillhöra Svenska kyrkan. Att grundskolans läroböcker om vårt lands historia är betydligt mer nyanserade än den gamla realskolans tycks inte betyda så mycket - flera generationer lärde sig att medeltidens kristna tro i Sverige var uppblandad med helgondyrkan och sådant försvinner inte i en hast. Frågan är om inte dagens svenskar vill ha kvar sina gamla fördomar. För en del år sedan luftade ett kvinnligt statsråd sina betänkligheter eller rättare sagt skräck inför det inflytande i EU som länder med en katolsk majoritetsbefolkning skulle utöva. Till saken hör att denna minister började sin yrkesbana som småskollärare. Naturligtvis var 1600-talets katolikförbud utrikespolitiskt betingat - under den svenska stormaktstiden fanns det i öster ortodoxa undersåtar, men från sådana förväntades inga hot mot den inre säkerheten. Katolikerna däremot hade sin högste ledare utanför Sveriges gränser och var lojala mot honom. Inte kunde de tjäna två herrar på samma gång, kungen och påven.