Vi läser båda bokstavligt – men värderar olika

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dag Sandahl går många år tillbaka i kyrkans historia i sin jakt på argument som talar mot kvinnors rätt till prästämbetet inom Svenska kyrkan (Dagen 17 februari). För mig är det inte och har aldrig varit en svår fråga. Och jag är glad över att den är färdigdiskuterad.När det gäller homosexualitet tror jag liksom Sandahl att alla människor är syndare. Den sexuella läggningen tror jag däremot inte har med synd att göra. Ska vi tala om synd och sexualitet vill jag i stället nämna otrohet, sexuellt utnyttjande och brist på respekt mot den andra personen i en sexuell relation som syndigt. Det gäller såväl i heterosexuella som homosexuella relationer.Kärleken är det högsta, sa Jesus och han handlade efter det. Det är ett rättesnöre för mig. Och det gäller i såväl heterosexuella som homosexuella förhållanden.Så låt oss börja tala om kärleken och relationen i stället för att fastna vid dess uttrycksformer! Här har vi som kyrka en viktig uppgift i en värld där alltför många barn och vuxna skadas genom trasiga relationer.Som biskop har jag ett ansvar för kyrkans enhet, liksom Sandahl påpekar i sitt inlägg. Den enhet jag vill slå vakt om är enheten och gemenskapen i Kristus.Den har vi som kristna oavsett kön, sexuell läggning eller syn på ämbetsfrågan. Och jag tror att Svenska kyrkan kan finna denna enhet även med Missionsprovinsen i en ekumenisk gemenskap.Sandahl ber mig kommentera ett uttalande av biskop Lennart Koskinen. Det tänker jag inte göra. Jag kommenterar gärna mina egna uttalanden men går inte vidare i andras formuleringar som blivit lösryckta från sitt sammanhang.Vesa Annala tar upp relevanta frågor om bibeltolkning i en artikel (Dagen 16 februari). Eftersom jag nämns i artikeln vill jag ge några kommentarer.Liksom pastorn inledningsvis klargör så anser jag att Bibelns budskap är tidlöst medan moraliska frågor är tids- och kulturbundna. För Annala tycks detta vara svårbegripligt. Men det är det inte för mig.Bibeln är ju en sammansättning av en mängd olika texter. Några är fulla av metaforer och liknelser, andra skrivna i brevform med tydliga och direkta uppmaningar till läsaren.Ytterligare andra är tänkta som historie- eller reseskildringar. Alla dessa texter måste läsas med olika glasögon för att komma i sitt rätta sammanhang. Så måste exempelvis Höga Visans kärleksdikter läsas och tolkas på ett annat sätt än Paulus brev till Korinth.Sålunda läser jag också Bibeln på olika nivåer. Jag ser ett övergripande kärleksbudskap i den som jag tar fasta på och använder som utgångspunkt i all min läsning av Bibelns texter. De moralfrågor som Annala syftar på förekommer i texter av undervisande karaktär. De är inte skrivna som metaforer eller bilder utan för att läsas rakt upp och ned, sådana som de är.Många av dessa moral- och etikfrågor tolkar jag med dagens referensramar på ett annat sätt än vad texternas författare gjorde på sin tid. Eftersom jag har valt att tolka Bibeln utifrån kärleksbudskapet som kärna är det inte konstigt för mig att ta avstånd från de moraliska pekpinnar som inte stämmer med de attityder som Jesus visade gentemot människor. De attityder som är grundläggande för en kristen människosyn.Den stora skillnaden mellan mitt och en fundamentalists sätt att läsa dessa moraliska texter är, som jag ser det, snarare att vi värderar texterna olika än att vi läser dem mer eller mindre bokstavligt.

Kvinnopräst-motståndare / Missionsprovinsen

Alla tidigare artiklar
Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Dagengalan
Foto: Samuel Björk
Foto: Samuel Björk
Karismatiska väckelsen 50 år
Karismatiska väckelsen i Umeå
Foto: Ivar Lundgren
Foto: Ivar Lundgren