Jubilar

“Att göra nytta för Guds rike viktigare än det egna självförverkligandet”

Tatta Lennartsson drömde om att bli städerska - eller börshaj. ”På pappret” är hon gymnasielärare. Men i hela sitt vuxna liv har hon jobbat med mission: ”Det går att göra en hel del av missionsuppdraget. Gud har gett oss resurserna, men det ligger på oss att göra det.”

Hon är pastor och Ibramissionär. Tatta Lennartsson har sin identitet i församlingsbygge och missionsarbete. Med åren har det blivit allt viktigare att säkra arbetets framtid och tillväxt.
– När man är 55 behöver man investera tid i andra.

Tatta Lennartsson befinner sig på flygplatsen i Istanbul när Dagen får en pratstund med henne. Hon är på väg hem efter att ha besökt en tv-kanal som missions -och medieorganisationen Ibra samarbetar med i Turkiet.

– Med medias hjälp kan nya församlingar slå rot när människor får del av evangeliet, säger hon snabbt. Drivet och målmedvetenheten hörs i rösten.

Som barn drömde hon om att bli städerska eller börshaj. På “pappret” är hon gymnasielärare. Men i hela sitt vuxna liv har hon jobbat med mission. Hon ingår i Uppsala Pingsts pastorsteam men har också ansvaret för Ibra:s distansbibelskola, som finns i 20-talet länder. Hon ansvarar också för församlingskontakter gällande ett 30-tal missionärer. Arbetet innebär resande både i Sverige och världen.

– Vi jobbar mycket med nya missionärer. När man är 55 behöver man investera tid i andra. Jag vill ge tillbaka. Det är bättre att jag får i gång tio andra än att jag själv åker till tio olika ställen.

Organisationen Ibra har som fokus att nå folk i länder som ännu inte hört evangeliet och använder medier som en kanal för att göra det.

– Mitt första minne av Ibra var när jag var sju år. Jag hörde om deras arbete i världen. Jag skrev på att bli understödjare med några kronor i månaden. Jag ville hjälpa till men hade ingen täckning för min gripenhet. Jag fick låna pengar av pappa för att betala räkningarna.

Humorn finns där som en underton hela tiden när hon berättar. Att själv bli pastor fanns inte med på listan av drömyrken, men hon började läsa teologi när hon var 19 år. På en Israelresa några år senare träffade hon sin blivande man Göran.

– Jag var 24 år och vi gifte oss när jag var 26 och han 41. Han var Ibra-missionär och lärare och jobbade på Cypern.

Innan giftermålet inleddes en intensiv brevväxling.

– Jag skickade breven i olika typer av kuvert varje gång för att vi inte skulle bli avslöjade.

Göran var ungkarl och damerna på kontoret hade koll på honom, förklarar hon.

– Brevväxlandet pågick i fem månader. Sedan sammanställde vi en analys och bestämde oss för att köra. Vi är väldigt olika, men basen är densamma – intresset för församlingen, Israel och att få se människor växa.

Under delar av livet har paret varit engagerade i samma team men med olika uppgifter. Att Tatta Lennartsson har kunnat vara på samma arbetsplats i 20 år har sin förklaring i att hon haft olika uppdrag och gjort olika saker, förklarar hon.

– Församlingsliv är inte så statiskt. Ibland har jag lett ett ombyggnadsprojekt, en annan gång söndagsskolan. För mig är det viktiga att göra något som behövs. Att göra nytta för riket är viktigare än det egna självförverkligandet, även om jag inte motsätter mig en kombination.

Hon säger att hon inte söker ledarroller, men kan leda om det behövs. Det som kännetecknar henne mest, enligt henne själv, är att hon är en “doer”.

– Gör! Jag vill se saker bli gjorda. Jag överanalyserar inte.

I görandet finner hon även en vila.

– När du måste fokusera på något fysiskt kan huvudet koppla av. Människan är produktion och vila. Jag kan vara superigång länge, men sedan vill jag vila.

Hon pausar lite och tänker efter. När det gäller missionsarbetet ser hon att det fortfarande finns outforskad mark.

– Det går att göra en hel del av missionsuppdraget. Gud har gett oss resurserna, men det ligger på oss att göra det.

---

Fakta: Tatta Lennartsson

Bor: Uppsala

Familj: Maken Göran och två döttrar: Judith (24) har flyttat hemifrån och Esther (18) tar studenten i vår.

Aktuell: Fyller 55 år den 10 december.

Firar: Ska vara på julmusikal i Pingstkyrkan. Inget party planerat.

Intressen: Läsa och skapa. Äger en liten lada där hon gräver i jorden, gjuter i betong, målar och provar på saker. Tycker inte om att sitta stilla förutom när det är skidskytte på tv. Om hon hade mer tid skulle hon vilja lära sig fler språk.

Språkkunskaper: Svenska och engelska. Hyfsad “gatu-hebreiska”, arabiska (tillräckligt för att pruta ner blommorna på Hötorget) samt lite franska.

Favoritbibelord: Paulus ord: Glöm det som ligger bakom och sträck dig mot det som ligger framåt. (Fil 3:13-14).

---

Fler artiklar för dig