“Böckernas värld – det är min värld”

Han är bokförläggaren som är född i Aneby, bor på Ekerö, men har en stor bit av hjärtat i Asien.

I dag fyller Lars Narin 70 år och det har han firat med en födelsedagsfest som blev en konsert, som blev en bokrelease.

Under en stor del av sitt yrkesliv har Lars Narin gett ut andras böcker. Nu har han gett ut sin första egna. Bokreleasen skedde på hans födelsedagskalas i Mälarökyrkan i helgen, då också Per-Erik Hallin framträdde.

Andras böcker har han dock handskats med i många år. Redan i födelseorten Aneby började Lars Narin i princip att plöja böcker direkt efter det att han lärde sig att läsa.

– När jag var liten var det en kolportör som gick runt i stugorna bygden och sålde kristen litteratur. Och tack vare honom fick jag många böcker att läsa, säger han.

Böckerna blev Lars värld och en dröm föddes att arbeta med böcker. En del av böckerna som han slukade var kartböcker, utan att veta att han skulle resa till många av platserna på kartan i vuxen ålder.

Men så vid 18 års ålder blev stugan för trång och då drog Lars till folkhögskolan i Liljeholmen i Rimforsa, där man nog vågar påstå att den stora behållningen hette Pia. För efter lumpen som följde folkhögskolestudierna, fortsatte resan till Malmö, dit Lars flyttade som Lars Andersson men lämnade som Lars Narin då han passade på att gifta sig med sin Pia Narin. I Malmö jobbade han på ett barnhem, en inriktning som sedan kom att fullföljas efter en flytt tillbaka till Aneby där han utbildade sig till barnskötare.

Men drömmen om böckerna fanns kvar, så Lars frågade och fick jobb på KM-förlaget på orten.

– Jag fick börja med en sådan där evangelistlön, den lägsta som gick att få, berättar han.

Den stora försäljningssuccén för förlaget var riktad till vad man skulle kunna kalla Bokens unga folk, nämligen Barnens bibel, skriven av nederländska Anne de Vries.

– Vi sålde 25 000–30 000 stycken barnbiblar per år.

Ty på den tiden köpte församlingar in stora mängder för att dela ut till ortens barn och då blev det ju stora försäljningar.

Kristnas situation i öst

Lars Narin var på KM-förlaget var i tolv år. Samtidigt hade han börjat med resor till trossyskon i Polen och Baltikum. Också detta intresse för missionen i öst är rotat i hans ungdom. Vid 16–17 år ålder hade det varit en person i kyrkan i Aneby som talade om kristnas situation i öst. Och denne hade gjort intryck.

– Jag vet inte vem det var och vad de sa, men jag måste ha skrivit på någon lista, för sedan den dagen fick jag tidningen Ljus i öster hem i mitt namn, berättar han.

– Jag har haft den i över 50 år, och genom tidningen kunde jag köpa böcker som Guds smugglare och Torterad för Kristi skull, och allt vad de hette. Jag köpte rubbet och läste. Och där tändes det en gnista att vilja följa med vad som hände mina kristna trossyskon i öst. Det har ju sedan blivit mycket av min inriktning i livet.

[ Tomas Sjödin: Jag fick be om att få tårarnas gåva tillbaka ]

Det den unge Lars läst om blev konkret då han träffade några kristna polska ungdomar på ett kristet internationellt läger på ön Senorens ungdomsgård utanför Karlskrona i Blekinge .

– Jag blev nyfiken på dem och hur det var för dem hemma i Polen.

Så efter några år reste han till Polen för att hälsa på dem och efter det blev det ett antal polenresor.

Polen var ett land bakom järnridån och det är i dag nästan svårt att föreställa sig situationen för de kristna i våra östra grannländer på den tiden. En stor händelse i den frikyrkliga världen på 1970-talet var när bibelsmuggglarna Bengt Sareld och Nils-Erik Engström åkte fast i en sovjetisk gränskontroll och fick spendera fem månader i fängelse.

– Då föddes en vänförsamlingsidé i kyrkor i Sverige som spred sig. Och vi i Korskyrkan i Aneby hakade på. 1981 blev Korskyrkan vänförsamling med en pingst/baptistförsamling i Litauens huvudstad Vilnius.

Efter den första resan till Vilnius började Lars ordna resor främst till Vilnius, men även till Kiev och Minsk.

Lars Narins intresse för kristna i öst gick inte obemärkt förbi. Efter tolv år på KM-förlaget hade Slaviska missionen fått upp ögonen för honom, så han blev helt enkelt headhuntad dit när en tjänst blev ledig.

I samband med det nya jobbet flyttade familjen närmare Stockholm för det nya jobbet och hamnade på Ekerö.

25-30 olika språk

Därefter arbetade Lars på Ljus i öster från 1990 till dess att han gick i pension år 2020. Hans fokus låg på litteratur för länder och språkgrupper österut, till stor del i det forna Sovjetunionen.

– Det var böcker på 25–30 olika språk som vi hade lager på, berättar Lars.

Slaviska missionen bytte år 2000 namn till Ljus i öster. Och för Lars fortsatte resan också österut, då han 2010 blev ansvarig för kontakterna i Kina och Mongoliet.

– Det var nya områden för mig och nya saker att lära sig.

Redan året innan hade han fått kontakt med en uigurisk kvinna från nordvästra Kina där det fanns stoff till en bok. Samtidigt dog Lars far och med de pengar som han ärvde så startade han ett eget bokförlag, så han kunde ge ut den här boken på svenska.

– Sedan har det blivit 25–30 böcker efter det på Narins förlag.

[ ”Jag drivs av tanken att ge barn en hållbar teologi för hela livet” ]

Går förlaget runt?

– En bra fråga, säger Lars och skrattar. Jag har aldrig tagit ut någon lön, inte ett öre. Men jag får det att gå runt.

– Så jag blir ju inte rik på det här, säger Lars och blir allvarlig, men jag får en massa välsignelse.

Välsignelse har det också blivit genom Mälarökyrkans radioprogram Morgonluft, där Lars varit med som programledare i 20 år.

– Under ett radioprogram i början av pandemin ringde det 22 personer under två timmar som verkligen behövde prata. Då kände man att detta, det var verkligen meningsfullt.

Programmet har fått sitt namn efter Per-Erik Hallins låt Morgonluft. Så nu när Lars hade sin 70-årsfest var Per-Erik Hallin inbjuden för att spela några låtar.

De böcker som Lars själv läser är framför allt missionshistoria, biografier, memoarer, reseskildringar och givetvis böcker som berör Asien.

– Men jag kan absolut läsa någon deckare ibland. Och jag har som mål att läsa minst en klassiker per år. Så de senaste i den genren är böcker av Dostojevskij.

Hur många böcker läser du samtidigt?

– Nu för tiden läser jag en eller två böcker i taget. Men förr kunde jag vara i gång med fem böcker samtidigt. Men då skulle det vara olika genrer.

Just nu läser han Bokens folk av Joel Halldorf och har precis läst Carina Bergfelts bok Bra dag att dö.

Genom åren har Lars och Pia läst mycket för de tre barnen, vilket lett till att de nu själva läser mycket. De i sin tur läser mycket för sina barn, så arvet går vidare. Och likt den namnlöse kolportören från Lars barndom bidrar han och hans fru nu även ibland med böcker till presenter och julklappar.

– Genom livet har vi upplevt Guds ledning och omsorg och jag är ödmjukt tacksam över vad jag fått vara med om. Ödmjukhetens förebild är i Kristushymnen, Fil. 2:1-11, ett av mina favoritbibelord, avslutar Lars.