Svensk åldersnoja kan kopplas till sekularism

Härom dagen var det Sveriges nationaldag. Och min svärfars 84-årsdag. Vi firade dagen tillsammans och hade anledning att prata om tider som gått. Det är en hisnande tanke att jag i dag är äldre än min svärfar var när vi första gången hälsade på varandra i Gummesons bokhandel på Tegnérgatan. Vart tar tiden vägen? Och vad gör den med oss? Är varje ny dag som passerar en förkortning av vårt liv eller en fördjupning av det? Går du omkring och känner dig snuvad på livet ju äldre du blir eller ökar din känsla av tillfredställelse och tacksamhet? Blir du rikare för varje dag som går? Eller fattigare?