Kärlekens knockout

Jag har just läst Tim Guénards bok “Starkare än hatet” för andra gången. Jag är fortfarande i gungning. Härmed är du varnad: den här boken är en knockout, ett välriktat slag i veka livet. En av de smärtsammaste böcker jag läst och kanske den vackraste. Jag sitter på ett kafé i Borås och torkar tårar. Det bekommer mig inte det minsta att okända människor tittar å mig och gissar vilka kärlekssorger som är mina. De får tro vad de vill. Utan att säga något berättar jag för dem att jag gråter över en liten franske pojke som bokstavligen talat slog sig fram genom halva sitt liv för att till sist bli golvad av Kärleken. Historien är osannolik. Av mamman lämnas den oönskade pojken fjättrad vid en elstolpe långt ute på landsbygden. Han är tre år och blåfrusen. Den natten kämpar han ensam mot alla de monster och skuggor som invaderar skogen och hans kropp. På sin femårsdag slår hans pappa honom sönder och samman, krossar hans näsa, krossar hans ben, slår honom in i koma. Han vaknar tre dygn senare till ett liv där han kastas från den ena instutitionen till den andra. Han möter ständigt nya människor som inte vill ha honom. Han blir gatpojken som blir boxningsstjärna, allt i ett virvlande tempo. Den enda värme Tim känner är värmen från hämndens flamma, från drömmen om att få döda sin far.