Krampaktigt

Hur ska jag hinna förverkliga mitt livsprojekt? Hinna med allt det jag vill; den här veckan, det här året, innan allt tar slut? Tankar som ofta återkommer och framkallar en känsla av att det är bråttom, att det gäller att få ut det mesta möjliga av livet innan det är för sent. Någonstans tror jag att den här stressen bottnar i en rädsla inför döden. Även om man sällan, när man känner sig stressad, tänker att det har med döden att göra. Men, om jag en dag ska dö, hur viktigt är det då inte att jag suger musten ur livet, att jag hinner uppleva så mycket glädje och kärlek som möjligt, att jag hinner få mitt drömjobb, att jag hinner utvecklas så som jag vill och att jag kanske dessutom hinner rädda världen.