Krönikor
Det är jag som är träningstaxin
Folk kanske tycker att jag är en tack-fascist.
En måndag sitter jag i bilkö efter att ha lämnat min dotter på dans. Lätt uttråkad får jag för mig att spexa till det lite. Jag hittar en bläckpenna i handskfacket och med ena handen på ratten, försöker jag med den andra att skriva TRÄNINGSTAXI i pannan. Sedan tänker jag ta en selfie och lägga ut den i sociala medier. En mamma som kör sina barn till träning river sällan ner några applåder, men kanske kan man få några tummen upp?
