Krönikor
Den ekumeniska kommuniteten lärde mig något viktigt
“Att förmå se hur Gud leder in i något som aldrig gjorts förut, och som ingen planerat, kräver ett mått av helig fantasi”
Fredrik Lignell: Hur ska vi se på våra egna begränsningar och brister, och vad gör vi med de drömmar som spruckit?
Zandra Erikshed (CUSTOM_CREDIT)
För ett par år sedan hade jag förmånen att besöka Monastero di Bose, en ekumenisk klosterkommunitet i norra Italien för både kvinnor och män. Under dagarna i klostret, ofattbart vackert beläget vid Alpernas fot, berättade munkarna och nunnorna hur kommuniteten kom till i slutet av 60-talet. Allt började med att några unga katoliker, alla män, beslutat sig för gemensamt kommunitetsliv. Ett hus i byn Bose blev ledigt, men när det blev dags att flytta dit hoppade alla andra av. Endast Enzo Bianchi fullföljde flytten, och blev ensam i det lilla huset. Det var inte mycket till kommunitet.
