Häromdagen träffade jag en trettonåring som kunde ha varit min dotter. Hon hade vackra, mandelformade, ljusbruna ögon som skimrade grönt i solen. Hennes leende var självsäkert och det kolsvarta afrohåret var uppsatt i en stram fläta. Hennes längd gjorde att ingen på hela skolan vågade tjafsa med henne, inte ens lärarna. Hon pratade högljutt på sin rinkebysvenska och ja, hon stack ut.
