Recension: Isabella Stakset skriver fångande utan filter

Titel: Genom krig & fred

Författare: Isabella Stakset

Förlag: Sjöbergs förlag (196 sidor)

Genre: Livsberättelse

Som en öppen bok är den. I dubbel bemärkelse. Det är lätt att dras in i Isabella Staksets livsberättelse. Från det att hennes pappa stack, under en av barndomens jular. Det märks utefter sidorna att det är en minst sagt trasslig väg hon senare vandrat.

Separationen har påverkat henne mycket. En förtryckande parrelation, där mannen kontrollerade det mesta hon gjorde, ges mycket plats liksom hur hon när relationen äntligen avslutats träffar och börjar leva med “Sebbe”, välkände Sebastian Stakset. Det är ångest, tårar, intensivt festande, våld, droger, vapen, poliser, resor kors och tvärs över jorden, ännu mer ångest, bröllop, barn samt en massa Gudsingripanden.

[ Isabella Stakset: Många sa att jag borde lämna min man ]

Den ibland hårfina gränsen mellan personligt och privat passerar Isabella Stakset med råge i sitt nakna berättande. Men jag tycker det är värt det. Berättelsen kräver på något sätt sitt. Det här är långt ifrån en förenklad skildring av något i grunden väldigt komplext. Processen att hitta en bärande tro på Jesus med ett mer än genomsnittligt trasigt förflutet kan sällan stöpas rakt av i formen “Från mörker till ljus” varför titelns “Genom” är väldigt illustrativt.

Tidigare har jag som många andra läst om hennes man Sebastian Stakset ur hans perspektiv. Den här boken breddar även bilden av vad han har gått igenom och ger en stark inblick i hur det kan vara att kämpa tillsammans och för varandra. För den andre.

Litteraturvetaren undrar förstås även om titeln alluderar på Lev Tolstojs klassiska verk “Krig och fred”. Men den frågan ges ingen konkret ledtråd i boken, en bisak som den är.

Huvudsaken är naturligtvis vittnesbördet som boken förtjänstfullt förmedlar; att den stora förändringen är möjlig. Från becksvart till något nytt, via många mellanstationer.