Recension: Rivers ger liv åt Batseba

Titel: Utan återvändo

Författare: Francine Rivers

Förlag: Sjöbergs förlag (208 sidor)

Genre: Roman

Bibeln är full av inspirerande berättelser om personer som handlat fel och blivit utdömda av människor, men trots det fått en betydande roll i frälsningshistorien. Personer som i människors ögon inte varit bra nog har av Gud blivit rikligt välsignade. En av dessa personer är Batseba.

Många av oss känner till berättelsen om David och Batseba. Han som beskrivs som Israels störste kung gör sig skyldig till övergrepp, maktmissbruk och mord i tron att han bara tar det han förtjänar. Men kanske har du – liksom jag – aldrig reflekterat över vad det egentligen innebar för Batseba? I Francine Rivers Utan återvändo får vi göra just det.

Genom Batsebas ögon får vi ta del av en berättelse om såväl kärlek och längtan som skam och besvikelse. Folket skvallrar om henne, hennes familj fördriver henne och Davids andra fruar ser ned på henne. Trots det är det Batseba som blir anmoder till Jesus. Boken om henne är den fjärde delen av fem i serien Nådens döttrar, vilket åsyftar just kvinnor som begick misstag men kom att spela viktiga roller i Jesu släkttavla.

[ Ambitionen bättre än resultatet i Rivers "kristna romance" ]

Bibliska romaner är inget nytt för Rivers och det märks att hon gjort gedigen research. Därtill råder det inga som helst tvivel om att hon kan skriva. Varje ord är noga utvalt och hon behärskar verkligen konsten att fånga läsaren med en fängslande dramaturgi.

Trots det är det någonting som skaver i mig när jag lägger ifrån mig boken, men jag har svårt att avgöra vad som är orsaken. Beror det på att Rivers kanske tagit sig lite väl stora friheter med bibeltexten? Eller handlar det snarare om att jag tvingats möta en realistisk, ingående beskrivning av en bibeltext jag tidigare inte lagt så stor vikt vid?

Det enda sättet att ta reda på det är att återgå till ursprungskällan. Och i och med det tänker jag att Rivers nog uppnått sitt egentliga mål.