Böcker

Recension: En hoppfull profet i klimatångestens tid

Birger Thureson har läst “Sången om livet – om pilgrimsfolket och jordens framtid” av Harry Månsus

Nyligen släppte FN en alarmerande IPCC-rapport. Birger Thureson hittar i Harry Månsus en hoppingivande röst mitt i en dyster tid.

Titel: Sången om livet – om pilgrimsfolket och jordens framtid

Författare: Harry Månsus

Förlag: Votum (208 sidor)

Genre: Ekoteologi

På klimatångestens mörka himmel finns en reva där hoppets ljus tränger igenom. Teologen, författaren och miljökämpen Harry Månsus har sett den och skrivit en bok om vår tids stora ödesfråga.

Sången om livet är delvis en syntes mellan ett par tidigare böcker av författaren, Shalom Jord (1983), som handlar om vår planets framtid, och Vägen hem (1986), där författaren knyter an till privatreligiositet och nyandliga strömningar utanför kyrkornas hägn.

I sin senaste bok lägger han örat mot de bibliska berättelserna om patriarkerna, om profeterna, om Jesus. Bergspredikan kallar han ett världsarv, och han talar om vikten av att befria Bibeln från instängdheten i kyrkan – den kan tolkas existentiellt, och med relevans även för människor utanför kyrkan.

Vad säger då Bibelns texter om tillväxtmaximeringen, om den ohejdade konsumismen, och om den klimatförstörelse som skapar rubriker dag efter dag? Den som får många – inte minst unga – att känna ångest inför framtiden. På de frågorna söker Harry Månsus svar.

Berättelse om gudsfolket Israels uppbrott från träldomen under Farao och vandring mot löfteslandet utgör ett underliggande narrativ i hans framställning. Gud kallar till uppbrott från slaveri under det tyngande kravet på ständig ekonomisk tillväxt, till en pilgrimsvandring mot en friare och friskare framtid. Det är Månsus budskap, som jag uppfattar det.

Han är sedan flera årtionden tillbaka känd som en brobyggare mellan traditionellt kyrkfolk och andliga sökare med diffus teologi, eller ingen teologi alls. Alla har vi det mirakulösa livet gemensamt, det som i dag är hotat. Och alla har vi ett ansvar för att göra något åt det hotet.

Månsus påminner om det sena 1800-talets folkväckelse, när den unga frikyrkorörelsen tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen lyfte ett nedsupet och fattigt Sverige och banade väg för en demokrati där medborgarna tog ett ansvar som inte bara var individuellt utan också gemensamt.

Det är dags igen för gemensamma tag, tycker författaren. Och nu handlar det inte bara om att rädda Sverige, utan om att rädda vår planet.

Men är jorden inte bara en rivningskåk, som de troende kan lämna åt sin undergång i väntan på himmelsfärd?

Författaren berättar i boken om sin barndoms och tidiga ungdoms “lakanspredikanter” i Österbotten, som i en grafisk framställning på stora tygsjok tolkade Uppenbarelseboken. Där fick åhörarna se hur de frälsta via en gräddfil skulle räddas undan vedermödan till den himmelska härligheten.

Harry Månsus vänder på perspektivet. Vad Johannes såg var en gigantisk rörelse från himlen till jorden, skriver han. “Här tecknas en gudsbild med ett glödande patos, som kämpar för att befria den lidande världen från den invasiva djävulska parasitmakten … Profeten ute på Patmos ville ingjuta tro att Gud ingalunda glömt sin värld eller gett den till spillo.”

Och det är väl just detta profeten i Barkarby vill göra med sin nya bok; ingjuta tro och hopp och inspirera till kamp mot fördärvsmakterna här och nu.

Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar