Böcker

Kompromisslös uppgörelse med amerikansk högerkristendom

Lapo Lappin har läst Pekka Mellergårds “Hur kunde det gå så här långt?”

"Hur kunde det gå så här långt?" av Pekka Mellergård
I boken “Hur kunde det gå så här långt? granskar Pekka Mellergård den amerikanska evangelikala rörelsen. Författaren “skildrar högerkristendomens framväxt med en kompromisslös saklighet och ärlighet”, skriver Dagens recensent.

Titel: Hur kunde det gå så här långt? En essä om trumpismen och den nya högerkristendomen

Författare: Pekka Mellergård

Förlag: Spricka förlag

Genre: Politik/teologi

“How did things ever get so far?” sluddrar don Corleone i Gudfadern (1972), med en blandning av tungt newyorkiskt tonfall och ett brutet käkben. Maffiabossen sitter vid ett långt förhandlingsbord, omgiven av företrädarna för de mäktigaste familjerna i kriminella världen.

Det är från denna scen som Pekka Mellergårds senaste bok hämtar sin titel. Det kan vid första anblick förefalla märkligt. Som underrubriken, “En essä om trumpismen och den nya högerkristendomen”, avslöjar handlar boken om hur vita evangelikaler i USA släppte fram Donald Trump, och det är relativt få sicilianska maffiaklaner som figurerar.

Men vid närmare läsning visar det sig att titeln är oväntat passande. Under de senaste decennierna har vi bevittnat hur den evangelikala rörelsen i USA har ändrat sina förtecken, och delar av den skulle med Mellergårds teminologi kunnat liknas vid en slags maffia. Tankarna hade kanske dragits till Gudfadern även om författaren inte hade gjort kopplingen explicit. Även i den evangelikala världen, kring mäktiga familjedynastier som makarna Copeland, familjen Osteen eller Benny Hinn och Paula White, är det i Mellergårds skildring ett ständigt virrvarr av sexskandaler, bedrägeri, pengafifflande och förhandlingar bakom lyckta dörrar.

Manlig person i glasögon.

Runt ett sådant förhandlingsbord, berättar Mellergård, samlades de mest inflytelserika evangelikala profilerna i sällskap av Donald Trump. Presidentens instiftande av den så kallade Spiritual Advisory Board – med ledamöter som megakyrko-pastorerna Paula White och Kenneth Copeland – som ett av flera symboliska närmanden Trump gjorde mot det evangelikala etablissemanget. Kyrkoledare kunde i gengäld mobilisera en mäktig lobbyverksamhet till Trumps fördel, som blev avgörande i Trumps omdiskuterade seger.

Det finns en mängd välvilliga tolkningar av det tidiga evangelikala stödet för Trump, trots presidentens kontroversiella (och enligt Mellergård även okristliga) uppförande och politik: bristen på bättre alternativ, abortfrågans nyckelroll i amerikansk politik, en Israelvänlig utrikespolitik som låg nära frikyrkliga hjärtan …

Men inget av detta förmår förklara den amerikanska kristenhetens helhjärtade stöd för presidenten efter att mandatperioden hade löpt ut. Mellergård målar de mest skräckinjagande exemplen. Evangelikala ledare påstod exempelvis, utan några som helst belägg, att omfattande valfusk hade inträffat (gärna kryddat med konspirationsteorier om Illuminati och demoniska påverkansoperationer), samt att många var beredda att kämpa “in i döden” till den gångna presidentens försvar – en retorisk upptrappning som mynnade ut i stormningen av kapitolium. Därav Corleonefrågan: Hur kunde det gå så här långt?

Genom utbroderade tillbakablickar i den evangelikala rörelsens historia visar Mellergård hur olika centrala trossatser i samtiden har slipats fram under tidens gång. Vissa, såsom kopplingen mellan tro och ekonomiskt välstånd eller den tydliga betoningen på Israel, har anor redan i 1600-talet. Andra, som “positive thinking”-vågen, är betydligt nyare. Författaren visar förtjänstfullt hur alla dessa teologiska säregenheter förberedde marken för den evangelikala Trumpismens tillväxt. I synnerhet det sistnämnda: övertygelsen att positivt tänkande är nyckeln till framgång, möjligen den enda teologiska tanken Trump helhjärtat hade kunnat instämma i. Huruvida man kan nå välstånd genom att övertyga sig att saker föreligger som man önskar att det gjorde kan jag inte uttala mig om. Men något det utan tvekan gör är att sudda ut gränsen mellan sant och falskt, på det sättet som Trump lyckades åstadkomma under sina år vid makten.

Denna sorts självbedrägeri är dock inte en möjlighet för kristna. Mer än någon annan, menar Mellergård, kan den kristne vara realistisk, eftersom en kristen kan hålla världen på armlängds avstånd. Man kan därför våga känna igen hemskheterna i världen i sin fulla grymhet, i tron på att Guds nåd kan hela sprickorna.

"Hur kunde det gå så här långt?" av Pekka Mellergård

Det är exakt en sådan realism som Mellergårds bok påvisar, ibland till och med på ett smärtsamt sätt. Boken är på sätt och vis en uppgörelse med författarens förflutna: Mellergård har vuxit upp i nära kontakt med denna rörelse och har till och med träffat några av dess huvudgestalter. Det finns förmodligen inte någon som är bättre lämpad att skriva denna skildring än författaren själv, eftersom han har sett tillkortakommandena från insidan.

Hur kunde det gå så här långt? skildrar högerkristendomens framväxt med en kompromisslös saklighet och ärlighet. Den förtjänar att läsas av alla som är intresserade av amerikansk politik och religionens roll i politiken mer generellt.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig